Sebastian, 22, växte upp med tre syskon och en ensamstående mamma. Oftast var hon arbetslös. Han beskriver sig själv som en strulig kille som testade droger och snattade tidigt.

Nu har han flyttat till en ny stad, tagit körkort, skaffat jobb och flyttat ihop med sin tjej.

Men han minns barndomen utan pengar. Att det sällan fanns mat i kylskåpet i slutet av månaden var inte det värsta. Det var känslan av att inte ha det som alla andra hade.

– Jag fick ju ändå mat i skolan, det tänkte inte jag så mycket på. Men de flesta hade ändå rena och hela kläder. Jag kanske hade en fin tröja och den kunde jag inte ha varje dag.

Sebastian hanterade sin ilska genom att bli utåtagerande och stökig.

– Min lillebror som fyller 14 i år tar det där på ett annat sätt. Han blir mer ledsen och inåtvänd, det är så jobbigt att se. Jag försöker säga att allt blir bättre när man blir äldre. Då är det mer hur man är som person som räknas, inte hur man ser ut, säger Sebastian.

Han försöker stötta sina syskon och ge dem pengar till det han inte fick som liten.