En hälsning till alla föräldrar:

”När jag växte upp, i början på 90-talet, var pengar något man oroade sig för i min familj. Det gick så lång att min lillasyster inte längre kände igen vår pappa, eftersom han aldrig var hemma. Han jobbade till och med på julafton, nyår och födelsedagar. 
Jag minns hur vi fick prioritera vem som fick nya kläder och behövde dom mest. Min äldre bror blev prioriterad eftersom han gick i skolan och behövde bättre kläder. Först i tonåren fick jag kläder som varken var ärvda eller seconhand. Allt som kostade pengar var det vår mormor som gjorde med oss, gick på bio, djurparker etc. 

Jag vill säga till alla föräldrar och familjer där ute att jag har inte lidit av min uppväxt. Mina föräldrar led definitivt mer av det är mina syskon och jag, de har fortfarande dåligt samvete över det, trots att vi är mer eller mindre vuxna alla tre. Men det har lärt oss värdet av pengar, det gjorde oss tidigt till ekonomiska individer som kan ta hand om oss själva och inte slänger bort hela studiebidraget på trams. Själv flyttade jag hemifrån vid 16 års ålder och hade ca 100 kronor över i månaden, men det gick bra eftersom jag lärt mig att spara. 
Så, föräldrar, ni ger era barn en solid grund för framtiden. Så länge det inte snålas med kärlek i familjen kommer allt att ordna sig och era barn kommer växa upp med vetskapen att ni gjorde allt för deras skull.” 

/22 år.

Känner du igen dig? Håller du med? 

Är det rätt att barn ska behöva ta ekonomiskt ansvar? Hur pratar ni om pengar i din familj?