Först: Vad fint att det är så många som går in och kommenterar. Fortsätt med det och tveka inte att mejla mig eller Andreas.

Men nu till frågan: Vem är fattig i Sverige? Rädda Barnen och många andra pratar både om relativ och absolut fattigdom. Rädda Barnens siffror är från 2008, men när jag pratade med Statistiska centralbyrån i dag fick jag veta att allt tyder på att det är samma uppåtgående trend för 2009. (Jag lovar att återkomma med exakta siffror.)

Hur som helst. Det finns flera sätt att räkna fattigdom. Ett sätt är att räkna alla som hamnar under skälig levnadsstandard när man tittar på hur mycket pengar de har varje månad. Om man på det lägger alla föräldrar som går på socialbidrag så får man siffran 220 000 barn.

Detta är alltså den absoluta barnfattigdomen för 2008. De barn som hamnar i den här gruppen bor ofta med en ensam förälder, eller med föräldrar som är hel- eller deltidsarbetslösa, förtidspensionerade eller sjukskrivna.

Ett annat sätt att räkna är att jämföra med alla andra familjer. Då säger man att de som har mindre än 60 procent av medianinkomsten är fattig. Det är standard i EU.

Vad innebär det i praktiken?

För 2009 såg det ut så här:

• En ensamstående förälder med 1 barn: 177 000 kronor eller 14 750 kronor i månaden på två personer.

• Två föräldrar och två barn: 285 000 kronor eller 23 750 kronor i månaden på fyra personer.

Det här sättet att räkna visar på klyftorna i samhället. Räknar man så här har barnfattigdomen stigit stadigt de senaste åren.

Medan de allra flesta barnfamiljer blir rikare står de mest utsatta familjerna kvar på samma ställe. De svagaste halkar efter i framgångslandet Sverige.

Hur mycket pengar behöver du varje månad? Skulle du klara dig på mindre än 15 000 kronor i månaden med ett barn?

Nu blev det kanske långt och krångligt. Men jag ska försöka förklara bättre efter hand. Fortsätt mejla mig!

/Kristina