I dag fyller den här bloggen två veckor! Det har varit oerhört intensiva dagar och jag har fått fler mejl än någonsin förut. Det är framför allt föräldrar och barn som hört av sig, men också lärare, socialtjänstarbetare och fritidsledare som berättar om hur barnfattigdomen ser ut i Sverige.

För det finns fattiga barn i Sverige. Så här skriver en högstadielärare som jag haft kontakt med i veckan:

”Jag arbetar som lärare och ser varje år elever som lever i fattigdom. De som inte har råd att hålla barnen med rätt storlek på gympakläderna. De som får limma ihop barnens utslitna vinterkängor för tredje gången. De som inte kommer in till skolan för att det inte finns bensin i bilen så att de kan bli skjutsade till bussen. De barn som i låg ålder stängs ute från nätet eftersom det inte finns någon dator hemma. 

De som inte får några nya glasögon för ingen har råd att hämta ut dem hos optikern. De som tacksamt äter en stor portion av den skolmat som många ondgör sig över. Jag vet de som stjäl toalettpapper på skolans toaletter och knäckebröd i matsalen.
De barn som oroligt pratar om den hemskt dyra elräkningen som de vet att mamma och pappa inte kan betala. De barn som kommer till skolan med sina tillhörigheter i en plastkasse utan att veta vart de ska ta vägen efter skolan (jo, det är sant). 
Du ser dem varje dag med kläder som är lite för små och lite för vältvättade. Det går inte att blunda.
Tack vare fonder som majblomman så kan vi lärare ibland se till att barnen får lite glasögon, skor eller julklappar. Det gör ont i hjärtat och se barnen, år ut och år in….och jag har inte jobbat länge….”

Många som mejlat har också uttryckt förvåning och frustration. Artiklarna om Viking och barnen på Frälsis läger har fått hundratals att höra av sig – arga och ledsna men också fyllda av en vilja att förändra.

Till exempel vet jag att Frälsningsarmén nu bjuder in 40 barn och föräldrar som ska få gå på Gais–Djurgården i augusti efter en gåva.

Jag tror att fattigdom och ekonomisk utsatthet  är bland det svåraste som finns att prata om i Sverige. Skammen är så stor, det är många som skriver och berättar om det. Och det är ett ämne som diskuterats här på bloggen.

Skam och skuld, men också föräldrarnas ansvar.

Barn skäms också, de kanske till och med skäms ännu mer än sina föräldrar. Många som skriver till mig säger att det faktiskt blir lättare när man blir lite äldre. Det spelar mer roll vem man är än hur man ser ut eller vad man har på sig.

Det främsta syftet med Barnfattigloggen är att berätta hur ekonomisk utsatthet drabbar barn i Sverige. Och vi tror verkligen på att det är bra att lyfta frågan och försöka göra barnfattigdomen synlig. Vi tycker inte att barn ska skämmas, barn är barn.