En grupp som ofta glöms bort är barnen till de unga föräldrarna. Häromdagen pratade jag med Eva som var 16 år när hon fick sitt första barn. Nu lever hon själv med en elva- och en sexåring.

I sommar ska hon för första gången ha semester, hon har alltid jobbat extra på somrarna. Men nu är hon färdigutbildad undersköterska och arbetar på 75 procent i hemtjänsten, det blir många kvällar och helger.

Hon har inga pengar till att åka iväg med barnen eller ge dem saker. Men barnen har tur som har släktingar som tar med dem på resor eller köper kläder. Eva är så klart glad och tacksam för barnens skull, men hon säger att det skär i hjärtat att behöva vara den som säga nej.

– Jag är inget extra, jag är inget roligt, jag är vardag och alla andra representerar frihet och underhållning för mina barn, säger hon.

Det är inte alla barn som har ett sådant nätverk omkring sig. Unga ensamstående föräldrar har ofta betydligt sämre ekonomiska förutsättningar.

Förresten läste jag i DN i dag att genomsnittssvensken åker utomlands 1,2 gånger per år. Apropå en del diskussioner som förts här på bloggen. (Och nu menar jag det som något att jämföra med, inte som definitionen av rik eller fattig.)