Evelina Hedlund, 21, skrev och berättade att hon har haft en stödfamilj under hela sin uppväxt. På vägen hem från Frälsis läger ringde jag upp henne.

Barnen som vi har träffat i dag har fått chansen att komma bort några dagar, äta god mat och bada. Det är långt ifrån självklarheter för dem. På samma sätt gav stödfamiljen Evelina möjlighet att göra allt det hon aldrig kunde göra med sin mamma.

– Jag tror inte ens att jag var ett när jag träffade dem första gången. Det var socialen som ordnade så att jag fick komma dit varannan helg. De ansåg att jag behövde avlastning, säger Evelina.

Stödfamiljen blev som hennes andra familj och har betytt mycket för henne.

– Det var jättebra för mig, sen kanske det inte är alla familjer som gör så mycket som de gjorde för mig.

Evelinas pappa var missbrukare och ”fanns aldrig med i bilden”.

– När jag var liten arbetade min mamma som städerska men hon fick en arbetsskada och kunde inte arbeta. Månad efter månad fick vi söka pengar från socialen, säger Evelina.

I slutet av månaden var det alltid kärvt.

”Det enda vi hade råd med var tak över huvudet och mat. Inga utflykter eller semestrar räckte pengarna till. Min första cykel den fick jag av Majblomman och jag kommer så väl ihåg den dagen, hur glad och lycklig jag var. Men framförallt så var jag väldigt tacksam, mina ögon verkligen lyste och jag kunde nästan inte förstå att det var sant”, skriver hon i mejlet.

Hon säger att det inte handlar om sakerna, utan om att det var så mycket hon aldrig fick uppleva med sin mamma. I stället fick hon göra det med stödfamiljen: de åkte på semester, åkte och badade och hon fick följa med och åka skidor på vintern.

– När jag var sex fick de sitt första barn. Deras barn är som mina syskon.

Evelina lärde sig tidigt att aldrig be om något eftersom svaret alltid var ”Vi har inte råd”. Men hon säger att hon har haft en fantastisk uppväxt.

– Även om vi saknat pengar och inte kunnat få allt det vi velat så har jag alltid varit älskad och vuxit upp i ett tryggt hem med mycket kärlek och värme.

Hon flyttade hemifrån som 17-åring och i dag jobbar hon i en butik i Piteå.