Här kommer svaren från barnminister Maria Larsson (KD) som jag pratade med i går eftermiddag. Tack för alla frågor ni skickade!

Ministern vill se över den ekonomiska familjepolitiken för att förbättra för de fattiga barnen. Med de viktigaste utmaningarna är jobb och integration.

Men hon började med att protestera lite mot ordet ”barnfattigdom”.

– Barnfattigdom som begrepp stigmatiserar lätt barnen. Det är föräldrarna som har möjligheten att ha ett jobb och förändra situationen. Det är bättre att tala om föräldrar som är fattiga, säger hon.

Om vi bara utgår från barnen. Vad är viktigast att göra för dem?

– Det går inte riktigt att sära på barnen och deras föräldrar. Barnen är medlemmar i en familj, barnens situation är beroende av hela familjens situation. Däremot är det viktigt at titta på frågan ur ett barnrättsperspektiv och utifrån barnkonventionen. 

Vad är viktigast att göra utifrån barnkonventionen?

– Det som verkligen skulle förändra för barnen är att föräldrarna får ett jobb. Vi har också haft en integrationspolitik som har fungerat dåligt och den måste fungera bättre.
– I det korta perspektivet kan det hjälpa att höja bidragen, men barnen skulle nog önska det längre perspektivet, nämligen att föräldrarna får ett jobb.

Vad tycker du om att den ekonomiska familjepolitiken inte lyckas utjämna skillnaderna mellan familjerna i större utsträckning?

– Vi behöver göra mer för de barn som lever i familjer som har det sämst ställt. Vi föreslår en stor höjning av bostadsbidraget för barnfamiljer. Om man har tre barn blir det 600 kronor mer i månaden från och med 1 januari. Det är en rejäl ökning. Vi höjde också flerbarnstillägget, det kan förändra i det korta perspektivet

Enligt Rädda Barnen var det bara 6 av totalt 67 miljarder som fungerade omfördelande 2009. Är det godkänt?

– Nej, det är därför vi behöver göra fler förändringar framöver.

Kan du säga något om vad regeringen planerar till hösten?

– Det vore oklokt att uttala mig om det här och nu.

Anders Borg har pratat om insatser för ensamstående föräldrar.

– Ja, de är överrepresenterade, vi har ett förslag som handlar om underhållsstödet från försäkringskassan kontra underhållsbidraget från den andra föräldern. Det tror jag är en viktig del. Om föräldrarna löser det här själva och samarbetar skulle barnen i snitt få 1 000 kronor mer per månad.

Många tycker att det är orättvist att en del föräldrar kan sätta in barnbidraget på ett sparkonto medan andra behöver varenda krona. Vad tycker du, borde det vara behovsprövat?

– Som kristdemokrat tycker jag det. Vårt förslag är ett fördubblat barnbidrag som också är beskattat. Alla får det, men har du en hög inkomst så betalar du mer skatt. Det ger en fördelningspolitisk effekt. Men det är möjligt att det landar på andra lösningar. Det blir orättvist som det är nu.

Alla familjer får del av att barnbidraget eller bostadsbidraget höjs men inte de som går på försörjningsstöd och har allra minst att leva på. Vad tycker du om det?

– Jag tycker att det är värt att titta över inom ramen för en översyn. Vi har en samsyn om att vi behöver titta över den ekonomiska familjepolitiken i en vidare bemärkelse.

Går det att öronmärka pengar så att de går till barnen?

– Hur tekniken ska se ut det får man titta närmare på. Inom ramen för försörjningsstödet kan man begära en ökning om det finns särskilda behov för barnet, till exempel till en fritidsaktivitet. Det hoppas jag att kommunerna uppmuntrar till. Det kan vara ett sätt att underlätta för barnen.