De allra, allra flesta som skriver till mig är ensamstående mammor eller deras barn. Det bekräftas också av statistiken; det är tre gånger så vanligt att barn till ensamstående hamnar under fattigdomsgränsen. Och majoriteten av de ensamstående föräldrarna är mammor.

Den andra stora gruppen är barn till föräldrar med utländsk bakgrund.

Slår man ihop de två faktorerna blir resultatet skrämmande: nästan vartannat barn till en ensamstående förälder med utländsk bakgrund är fattigt.

Men visst finns det ensamstående pappor som har det lika kämpigt med ekonomin som mammorna. Här kommer några exempel från meljkorgen.

Från en tjej som växte upp med en ensamstående pappa som råkade ut för en olycka:

”Vi hade ont om pengar, min pappa ville inte säga något till mig men jag märkte att han inte ens visste var hans nästa måltid skulle komma ifrån. Detta gjorde att jag inte kunde förstå varför jag skulle gå i skolan och jag började kolla efter jobb för att få in lite pengar till familjen så att pappa kunde sluta oroa sig så myclet, jag var mer än redo att hoppa av gymnasieutbildningen.

Jag fick däremot alltid mat, min pappa lyckades alltid vända ihop pengar till mat och kläder, jag känner mig lycklig inom denna kategorin, det var mest den sociala biten som jag tyckte var jobbig.”

Ulf, som lever med fyra barn varannan vecka och är arbetslös, skriver:

 

Jag fick ett långt brev från en dotter som är 24 år i dag. Hon skriver kärleksfullt om uppväxten med sin pappa som hankade sig fram med ströjobb:

”En dag följde jag med pappa till socialen, vi hade ett möte som jag knappt ens minns något utav, jag minns bara att jag var hungrig eftersom brödet var slut på morgonen och att jag därför inte fått i mig någon frukost. Jag minns hur de fina damerna satt där och förklarade att de inte kunde skriva ut någon check till pappa för matpengar (varför minns jag ej).

Jag reste mig upp och sprang ut med tårar, en av damerna följde efter mig (jag hade haft möten med henne ensam tidigare). Jag förklarade hur situtaionen var, då jag var i panik eftersom jag insåg att det var långt kvar till kyrkan skulle ha öppet igen.

Hon tog med mig till Ica och bad mig att fylla två korgar med mat, inte bara bröd, utan även smör och ost! Det jag minns bäst från den dagen var när vi stod i kön till kassan och hon slängde i ett paket med glass, ”Gammeldags Vanilj” i varukorgen, min och pappas favorit. Då bröt jag ihop, rakt upp och ner vid kassan på Ica, av ren lycka. Och pappas min när jag kom hem med två fulla kassar med mat, och hur vi sen satt och drack kaffe och åt vaniljglassen medan vi spelade skitgubbe (kortspel), sitter fast på min hornhinna än idag, det var utan tvekan en utav mina lyckligaste stunder i livet.”

En annan grupp som sällan nämns är de unga föräldrarna, även de halkar efter ekonomiskt. I går hade jag ett långt samtal med Eva, 27, hon var 16 år när hon fick sitt första barn. Jag ska berätta mer om henne senare.