(Min vackra vän Hanna, plåtad på min före detta vind.)

Det här blev jag väldigt glad över.
Att vara ett fynd är härligt. Jag känner mig lite som en jäkligt snygg klänning från Katja of Sweden som säljs på Myrorna för fyrtio spänn.

Resumé-Linus skriver bland annat:

”Men det är fortfarande ett stort problem att allt för många modeskapare skapar kläder för en idealkvinna som få kvinnor kan leva upp till. Det är bara ett av många problem med modeindustrin.”

Ja, modeindustrin har många problem. Överväldigande många. Självklart kommer jag att ta upp flera av dessa problem; förmodligen till leda.
Men min krönika (som jag är väldigt glad att så många av er – däribland Linus – verkar uppskatta) ska framför allt ses som en påminnelse om att mode inte är all bad.
Vi som skulle kalla mode ett av våra ”intressen” är inte bara hjärntvättade idioter som dras till branschen trots alla uppenbara minus.
I modet finns också någonting fantastiskt.
Kreativt, mäktigt, vackert, magiskt.
Den möjlighet att ta makten över våra egna kroppar, som jag skriver om i dagens krönika, är bara ett av alla exempel på detta fantastiska.
Det kommer jag också att fortsätta att ta upp i mina krönikor.