När man varit väldigt, väldigt ledsen har man all rätt i världen att bara bakisfika en hel dag.
Tyvärr betyder inte den rätten ett skit när man har ett vanligt jobb. Ett jobb där arbetsuppgifter behöver utföras och tider hållas, oavsett sinnesstämning, oavsett omständigheter.
Så idag firar jag att jag just nu inte har ett sådant jobb.
Att jag kan gå upp klockan halv två.
Att jag kan äta frukostbuffé för 7 euro och sitta i timtal och dricka te och prata om viktiga och helt oviktiga saker och tankar.
Att det snöar ute.
Att jag kan gå direkt från frukostbuffén till mitt stammisfik och dricka mer te och äta chokladmuffins.
Att allt är bra igen.

När jag la upp mina dagens outfit-bilder igår insåg jag att det bara var en tidsfråga innan jag skulle börja fotografera mina fikor.
Jag hade rätt.

Flicka i form av en pöl av mys.

Jag bor i min herrkofta från L’ecole National i storlek XL. Den börjar bli rätt skitig och jävlig.

Färskpressad juice i shotglas. Hardcore.

Nu blir det Roy Anderssons ”Du levande” på dvd. Och smågodis.
Idag kan jag säga att life is good utan att ljuga, ens litegrann.