Ja, det skulle jag minsann.
För det här är i tidningen idag:

…och både kläderna och bilderna är så fina, så fina.

Och så har vi ju denna lilla pjäs också. Om snatteri. Med texten vackert draperad kring Universums största bylinebild.

Som sagt. Jag skulle köpt tidningen om jag kunnat. Eftersom jag trots allt är rätt förtjust i mig själv.

Godmorgon, mina damer och herrar.

Min nackspärr är lika jävlig idag, jag är arg på allt och alla och ligger efter med jobbet.

Men! Men. Jag listar i alla fall årets tre bästa skivor på pause.se. Kolla in.

S-h-i-t.
Insåg just att min andra krönika kommer ut i Sofis mode imorgon.
(Jag var liksom inte beredd, är van att skriva varannan vecka.)
Om jag inte fattat helt fel så är dessutom min senaste modeplåtning i morgondagens tidning. Plåtat av Stefan Mattsson, samma fantastiska fotograf som tog min fina och gigantiska bylinebild. Alltså: om jag skulle råka ha något, eh, fan därute så borde du köpa Aftonbladet och Sofis mode imorgon. Helt enkelt.

Jag försöker kurera min nackspärr med vin. Det går dåligt än så länge. Jag blir på så satans dåligt humör av att ha så ont hela tiden.
Jag irriterar mig på folk som skrattar för högt, jag irriterar mig på personalen i baren där jag sitter och jobbar, jag irriterar mig på allt mitt annars så bedårande sällskap säger och gör.
Imorgon blir bättre. Vi bestämmer det.

Okej, musikstund då.
Med Mates of State.
För att de alltid kommer att vara löjligt bra.

Okej, det kanske är jag som är grinig och borde jobba med mina besserwissertendenser.
Men även om jag haft tvåhundra kilos övervikt skulle jag inte vända mig till ett företag som tycker att det är en bra idé att placera ett bindestreck just där.

Om jag går till ett internetcafé för att jobba vill jag hemskt, hemskt gärna att de ska ha så pass bra trådlös uppkoppling att jag faktiskt kan surfa.
Till exempel vore det jättetrevligt att kunna komma in på google och wikipedia. Eller någon annan sida. Utan att behöva hålla upp datorn i luften i fem minuter varje gång jag skriver in en ny adress.

Vadå? Jag är inte på dåligt humör.
Eller, okej.
MEN DET ÄR DET JÄVLA SKITCAFÉTS FEL.
Och nackspärrens. Så det så.

Jag vaknade med fruktansvärd nackspärr.
Att vrida huvudet mer än två millimeter åt vänster är omöjligt. Det tar tvärstopp och känns som att huvudet ska trilla av.
Att försiktigt vrida det åt höger går, men gör helvetiskt ont.

Men vet ni vad? Jag kan leva med det.
För i natt hade jag snöbollskrig och upplevde ett unikt naturfenomen och pratade med nya människor utan att vara nervös. Och jag kände något väldigt vackert och vaknade trots nackspärren med ett leende.
Sådant är värt rätt mycket.

Jag gick precis hemifrån i nattlinne och kofta.
Eftersom jag är ett puckat vrak som tycker att allt, allt, allt handlar om mig. Jämt.
Väldigt typiskt mig, och väldigt idiotiskt.

När man är en idiot är det ens fulla rätt att gå hemifrån i nattlinne.

Sådär. Det var dagens lektion i psychomode.

Det är tur att vi har två konkurrerande kvällstidningar, tycker jag.
Så att vi får lite variation i nyhetsutbudet.

Och i detta företags kassa lägger jag största delen av min inkomst.
Några blowjobs har jag tyvärr inte råd med. Ännu.