…roligaste: Älgonani och allt annat som togs upp under Berlinvistelsen med er som jag gillar mest.

…tråkigaste: Schulmanhumorn.

…underligaste upplevelse: Att plåtas insmord i svart målarfärg med en bläckfisk på skallen var onekligen en erfarenhet jag inte väntat mig att få vara med om.

…bästa nyhet: Kan ju inte vara något annat än att rätt låt, förlåt, rätt man blev vald till President of the United States.

…godaste maträtt: Jag har gräddat grymma pannkakor hela året. Och ätit på fler lyxrestauranger än under resten av mitt liv sammantaget. Men godast var utan tvekan middagen vi åt hemma i min soffa för att fira… att vi lever och är lyckliga, eller något sådant. Hummer och Västerbottenspaj, och så lite bubbel och kärlek på det.

…mest minnesvärda resa: Rom för stadens otroliga mat och användbara innergårdar, Paris för strippklubben, Berlin för alla fina människor som gjorde mig sällskap.

…bästa bok: Jag har nog tyckt mest om Peter Kihlgårds ”Kicki och Lasse”, P.O. Enqvists ”Ett annat liv” och Gunnar Ardelius ”Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket”.

…bästa film: Jag såg Gone, Baby Gone på dvd och var helt knäckt i dagar efteråt.

…bästa tv-program/serie: Finast har varit att se om My So-Called Life för tredje och fjärde gången. Och så upptäckte jag äntligen Grey’s Anatomy. Ja, jag är lite efter.

…musikaliska upptäckt: Varför i hela fridens namn har jag inte lyssnat mer på Regina Spektor och Frida Hyvönen?

…bästa konsertupplevelse: Jag har knappt gått på spelningar. Alls. Men Håkan i Eskilstuna var magiskt, och okej, Bossen på Ullevi hade jag aldrig velat vara utan. Mäktigt.

…flitigast använda plagg: Min Johanna Vikman-kjol som också går att använda som klänning. Det finaste, mest användbara klädesplagg jag någonsin ägt.

…värsta modemiss: Sorry, jag tycker fortfarande att jag har varit väldigt fin hela året. (”Fortfarande” som i att jag säkert, vad det lider, kommer att skämmas lika mycket som man alltid gör när trendvindarna vänt.) Har klarat mig undan de värsta modemissarna på det tråkigaste sättet: klär man sig trist och struntar i att ta ut svängarna blir det sällan fel. Men ännu mer sällan fantastiskt.
Okej, om jag ska välja en miss: Den här svarta sammetsjackan från Myrorna i Norrköping – som jag bar som klänning på bloggmiddagen i februari – var onekligen väldigt mycket snyggare i mitt huvud än i verkligheten. Herregud.

…mest överskattade trend: Jag har inte hängt med. Alls. Min första reaktion är ”har någonting alls varit trendigt i år?”. Inte har det varit jag i alla fall, så mycket är säkert. Så jag säger bloggar. Jäklar vad trött jag är på dem. Eller snarare på allt skitsnack som sprids via bloggar och deras äckliga kommentarsfält.

…mest underskattade trend: Svart läppstift. Går ju knappt att hitta snygga någonstans. Jag vill ju vara tjugotalschic, varför motarbetas jag?

…mest pinsamma ögonblick: Jag är duktig på att förtränga pinsamheter. Alternativt förvränga dem i minnet så att de snarare framstår som pinsamma för den andra personen. Men när jag halvlåg dyngrak på Dramatens trappa klockan tre på morgonen och berättade mina innersta hemligheter för en okänd man, ja, då var jag inte överdrivet nöjd dagen därpå.

…bästa sajt: Redtube.com. Don’t you judge me! Jag har varit ensam en hel del i år.

…gulity pleasure: Jag antar att det får bli det faktum att jag totalt lyssnat sönder Hugh Grants och Hailey Bennets ”Music and Lyrics”-låt ”Way Back Into Love”.

…sämsta köp: En brun, blommig klänning på H&M som jag trodde var femtiotalsfin men som bara gör att jag ser ut som en rosenprydd skitkorv.

…bästa köp: Min MacBook, alla flygbiljetter och svindyra middagar.

…roligaste fest: Visst, jag hade ingen födelsedagsfest. Men hade jag haft en hade den varit roligast. För det var en alldeles perfekt födelsedag.

…härligaste utekväll: Indieklubben i Barcelona var spektakulär. Utekvällen i Rom likaså, av helt andra anledningar. Men störst av dem alla var kvällen i Berlin då det snöade snö som var som tagen ur en film, den där kvällen som inte går att beskriva. Eftersom den måste ha varit en dröm.

…finaste bild: Min bylinebild, haha. Och Johanna Vikman-bilderna tycker jag väldigt, väldigt mycket om.

…biggest mistake: De gånger jag sårat de personer som står mig närmast.

…biggest regret: Att jag inte hållit bättre kontakt med min struliga lillasyster i Los Angeles. Och att jag missade Glasvegas-spelningen. I övrigt är jag ganska regret-free. Men jag hade onekligen ångrat mig om jag tackat nej till jobbet på amelia. Eller på Sofis mode. Tack gud att jag valde rätt.

…vackraste sms: ”Jag lovar att våga försöka, med hela hjärtat. Vågar du?”

…mest inspirerande: Parisiskorna fick mig inte bara att känna mig helt lost klädmässigt, de påminde mig också om hur mycket roligare allt blir när man har på sig en riktigt flott klänning.