Såhär såg jag ut i fredags efter fotograferingen av en jubileumsbild till Sofis mode.
Jag ombads styla mig själv utefter kriteriet ”svart klänning”.
Det blev någon form av Snövithistoria.

Vi tog bylinebilder också. Varenda kameraklick resulterade i en katastrof. En stund senare satt jag framför datorn som en Snövit med en fjortonårings smärtsamma självkritik.
”Jag är så jävla ful på alla. Välj du. Jag orkar inte. Orkar inte bry mig.”

Ungefär så känns varje vaken sekund just nu. Därför sover jag istället.
I natt: tolv timmars oavbruten sömn.
Kanske har det att göra med att jag just nu borde jobba med fem gånger högre tempo än vanligt. Att det känns övermäktigt. Att jag stänger av.
Kanske med de vänner jag tvingas göra besvikna med nej efter nej.
Kanske med rädslan att misslyckas, den som i dessa dagar är mer påtaglig än på väldigt länge.

Jag vet inte. Jag kan inte koncentrera mig. På någonting.