Vilken jäkla klyscha det är att jag föll handlöst för Montmartre.
Husen, gatorna, restaurangerna, barerna, människorna. Hell, jag gillade till och med porrkvarteren.

Det blev en ganska oprententiös middag och sedan en öl (den var billigare än colan jag drack tidigare under dagen) uppe på berget, nära Les Deux Moulins (där jag naturligtvis ville tillbringa kvällen, men det hade möjligen fått klyschbägaren att rinna över, enligt mitt sällskap). Sedan iskall nattpromenad i jakt på tandkräm (man kan inte komma ihåg att packa allt).

Vad är dealen med att man utan undantag luktar död hund i käften efter flygresor? Den som förklarar det för mig har min eviga tacksamhet.

Jag glömde dessutom att packa usb-sladden till kameran, så om jag inte råkar gå förbi någon datorbutik är risken stor att jag får vänta med att lägga upp bilder tills på måndag. Förhoppningsvis kan ni leva med det.
Något säger mig att ni har bättre saker för er i helgen ändå än att gråta över bristen på vackra Parisvyer i min blogg.

Nu ska jag borsta tänderna med min nya, svindyra tandkräm. Och sedan ska jag sova.
Ungefär som de flesta andra kvällar.
Men just i natt är det skillnad.
För jag är i Paris. För första gången.
Det kan aldrig någonsin bli första gången igen.