Jag har hittat mina drömmars lägenhet.
Det är så knäckande att jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Jo, jag skulle möjligen – i teorin – kunnat fundera på att på allvar köpa den. (Den ligger inte i Stockholm och utgångspriset är skrattretande lågt.)
Det är, tyvärr, helt fel tidpunkt. På alla sätt och vis.

Men jag vill, jag vill, jag vill, jag vill.
Och bara tanken på att det finns en lägenhet som den… ja, det betyder ju att det kan komma att dyka upp fler. Någon gång. Som är lika fantastiska.
Eller?

Ibland önskar jag så oerhört mycket att jag vore i ett annat läge av mitt liv. Ett läge där jag faktiskt kunde åka och titta på min drömlägenhet. Börja buda. Flytta in i världens vackraste våning med kakelugn och spegeldörrar och… vara vuxen.