Den här tidningen finns i butik idag.
Och imorgon. Och på onsdag.

Ni borde köpa den.

Jag skriver nämligen en krönika som handlar om… Eh, internetsidor. Och anorexi. Och vänskap.

Jag har märkt att krönikorna är den enda anledningen till att jag håller koll på veckans dagar.
”Jaha, nytt nummer ute – åh, jag vet, då är det måndag!”
Alltså blev det väldigt jobbigt för mig de veckor den helt oförklarligt kom ut på tisdagar. Allt rubbades. Harmageddon var nära. Höhö.

På precis samma sätt är mina p-pillerkartor det enda som får mig att fatta att åren rinner iväg. Födelsedagar och nyårsaftnar tar jag med en klackspark. Men när jag inser att jag måste få nya p-piller utskrivna, att det inte var ”typ ett par veckor” sedan jag senast satt i väntrummet – shit, jag minns till och med vad jag hade på mig, vad jag tänkte när jag gick dit! – utan att det börjar närmare sig ett år…

A…a…a…a…a…a…a…a…a…a…a…a…a…h.