15.45

Jag har texter att skriva men kommer mig just nu inte för.
Det är så förkrossande lugnt här, så tyst, alla ljud befinner sig så tydligt Utanför de väggar som avskärmar mig och min lägenhet från resten av staden.

Internet är dött.
Naturligtvis är det dött.
Jag har två talanger större än alla andra, ibland tänker jag att de gör mig till mutant, kanske är de mindre av talanger och mer av egenskaper, kanske förbannelser:
När jag anländer dör tekniken.
När jag anländer kommer regnet.

Jag förstör alla solsemestrar och får det kaxigaste kretskort att lämna in sin avskedsansökan.

Åh, det är så tyst här. Tomt. Ingen mat i kylen och inga nya meddelanden i mobilen. Vi är ensamma i soffan, jag och Bodil Malmsten och min kopp te.

Jag tänker: jag borde köpa nya koppar. De här är ju förjävla tråkiga. Vita och formade utan all finess. Om de påstår att man äter med ögonen dricker man med största säkerhet te med ögonen också.

Skriver ner i mitt nya block, det som inte är större än en handflata:
köp koppar.
köp nytt te, något med chans att smaka lika gott som det luktar.

Solen börjar gå ner. Smeker bara hustaken nu.
Jag borde skynda mig ut. Koppar kan jag nog inte köpa, kanske inte heller te. Men en hamburgare eller så. Lite mjölk. Fan, jag åt hamburgare i natt. Kan man äta hamburgare varje dag? Supersize me! Kanske kommer jag på något annat.

Det känns bara så fel att skynda. Jag och Bodil har det bra här. Att byta om från mjukisbyxor till jeans känns oöverstigligt.

Jag kommer mig helt enkelt inte för.
Det är så förkrossande lugnt här.
Så tyst.