Min senaste girlcrush heter Emma Stone.
Oavsett om hon spelar supergeeky, stencool men olyckligt kär basist som vägrar le eller bara världens finaste tjej… så framstår hon ändå alltid som, eh, världens finaste tjej.
Jag misstänker att det beror på att hon är just det. Att hon liksom inte kan dölja hur fin hon är, hur talangfull skådis hon än må vara.
Och just därför gör hon den mest corny film sevärd.

(Och inte för att vara ytlig eller så.
Men hon är bara för ljuvlig att se på.)