I lördags kväll träffade jag Jasmina för första gången.
Hon är min systers bästa vän och, som ni ser, pretty fantastic looking.
Faktiskt så snygg att jag förväntade mig att hon skulle vara… dryg. Kanske till och med… ja, eh… bitchig, i brist på bättre ord.
Jajamen. Jag är på mitt tjugosjätte år och när fortfarande den typen av fullkomligt idiotiska fördomar.
Naturligtvis fick jag så jag teg.
Jasmina visade sig vara en så sanslöst rar, kärleksfull, bubblande, fnittrig, smart och rolig ung flicka att jag inte kunde låta bli att bli avundsjuk på min syster som får vara hennes bästa vän.
Samtidigt som jag blev avundsjuk på Jasmina för att hon får vara min systers bästa vän.
Moget.
Verkligen.

Som tur är insåg jag snart att det är fullt möjligt att bara vara glad för deras skull. För att de har varandra.
För att jag har min syster.
Och mina vänner.
Och att det kommit ett nytt avsnitt av Gossip Girl.