Shit. Ni hade en del på hjärtat, får man lov att säga.
Det känns fint och bra.
Här kommer svaren på de frågor som kommit in såhär långt.
Det är bara att fortsätta att fråga på.

Från Hannah:

Åh, va kul 😀
Då ska jag ställa ett par frågor.

Vad är det bästa och finaste du vet i hela världen?
Och vad är det sämsta?
Vilken te-smak gillar du bäst?
Har du dagar då du känner dig som världens fulaste och hemskaste människa? Vad gör du för att må bättre då?
Vem ser du mest upp till?

Hade nog kunnat ställa en miljon frågor till, men tror jag börjar med dessa 😛

Hej Hannah! Kul med så många frågor, jag ska svara så gott jag kan.
Det bästa och finaste jag vet är nog när man blir sådär riktigt, riktigt kär, och det plötsligt går upp för en att det är besvarat. När den personen leker med ens hår tills man somnar. Att dricka öl eller te med vänner i timmar medan mörkret faller utanför fönstret. Att ligga vaken om nätterna och prata om allt med lillasyster fast vi ska upp tidigt och egentligen borde sova. ”Samson” med Regina Spektor på hög volym. Euforidans till indiehits på svettiga dansgolv. Kyssar som betyder något.

Det värsta jag vet… usch, vad svårt. Att ta avsked av någon jag älskar, eller att se dem fara illa utan att kunna göra något för att hjälpa. Maktlöshet, helt enkelt. Orättvisor, ondska, tanken på döden. Rädslan för att bli ensam. Bara klyschor. Men ändå.

Jag tycker om sådant där ”yogi-te” som finns i hälsokostbutiker, allra mest Black Chai och African Spice. Med mjölk och honung. Men vanligt Lipton-jordgubbste är också hur gott som helst.

Oj, det är klart att jag har sådana dagar! Det har nog alla. Då försöker jag att vara snäll mot mig själv, komma ihåg att jag oftast inte känner så, att det kommer att gå över. Om jag kan så umgås jag med någon av mina finaste vänner, de som inte bryr sig ett skit om att jag är ett vrak. Så köper vi hem sushi och clementiner och choklad och kollar på dåliga High school-komedier under filtar. Sen går det oftast över, åtminstone nuförtiden. När jag var yngre höll sådana perioder i sig längre, men även då försökte jag komma ihåg att allt skulle bli bättre till slut. Och så blev det. Även om det tog månader eller år.

Jag kan inte välja en speciell person jag ser upp till mer än alla andra. De som står mig närmast är alla människor jag ser upp till av olika anledningar. Tråkigt svar, jag vet.

Från betty:

vad gör du när allt bara känns skit och det känns som man är fulast, ensammast, äckligast i hela världen? tack för en bra blogg!

Hej Betty! Din fråga påminner om en av Hannahs frågor här ovanför, så läs gärna det svaret. Men det absolut viktigaste tror jag är att komma ihåg att det inte är sant. Det är hjärnan som spelar en idiotiska spratt, och det har ingenting med verkligheten att göra. Våga lita på människorna i din närhet som vet vem du egentligen är och älskar dig för det.

Från hjartesmil:

berre lurer på korleis man får lov å vera så himla fin som du?
også lurer eg på kva som egentlig er jobben din? liksom, kva du får pengar ifrå.

Hej söta du! Haha, jaa du. Jag jobbar först och främst som frilansjournalist. Jag skriver krönikor i Aftonbladets bilaga Sofis mode, artiklar för bland annat amelia och Café. Fotograferar en del åt olika magasin.
Tidigare har jag jobbat som reporter på Norrköpings tidningar och amelia.
Jag lever på skrivandet, tjänar extrapengar då och då som skådespelare och modell. Utöver journalistiken och modellandet har jag genom åren jobbat i kassan på 7-eleven och McDonalds, som serviceansvarig på djurpark, koordinator på modellagentur, rekryterare och fastighetsskötare.

Från Paperback Lover:

En sådan uppmaning kan EJ ignoreras. Här kommer tre frågor från mig (högt som lågt):
1. Vilka författare gillar du att läsa?
2. Vilket är ditt favoritlunchställe i Stockholm?
3. Vart går nästa semestertripp? (Faktisk eller fantasi)
Tack för att din blogg alltid håller samma höga och intressanta nivå.
/Maria

Tack för dina fina ord, Maria!
1. Jag läser en hel del och är inte särskilt petig. Läser både chic lit, Anne Holt-deckare och, eh, mer… litterär litteratur. Personliga författarfavoriter är P.O. Enquist, Johanna Nilsson, Jonas Gardell, Joyce Carol Oates… och J.K. Rowling, ELZKA HARRY POTTER!
2. Finns det överhuvudtaget bra lunchställen i Stockholm? När jag jobbade på amelia åt jag thai nästan varje dag på Sawadees snabbmatshak i hörnet Olof Palmes gata, annars äter jag ofta sushi runt Fridhemsplan. Men något favoritställe har jag inte.
3. Jag vill verkligen, verkligen till New York. Jag har aldrig varit där och har naturligtvis romantiserat staden något oerhört, så förmodligen blir jag besviken, men jag är beredd att ta den risken.

Från Sanna:

Om du fick drömma helt fritt (utan att ta hänsyn till jantelag och realism), hur kommer ditt liv se ut om tio år?

Oj. Fin fråga, tycker jag.
Jag skulle vilja bo i en mindre stad nära Stockholm i en stor sekelskiftesvåning tillsammans med man, katt och två barn (minst). Ha sommarstuga med öppen spis, vedbod och gungställning. Jobba hemifrån eller på ett kontor i närheten av lägenheten, skriva romaner och artikelserier. Jobba extra som gymnasielärare, gästföreläsa på universitetet. Hitta ett effektivt sätt att arbeta mot mobbning och ätstörningar (det behövde ju som tur är inte vara realistiskt). Fotografera, hålla på en del med film.
Så skulle jag vilja ha det. Det är drömmen.

Från Marie:

Hej Annika! Har för mig att jag läst att du bott i Shanghai? Jag o min sambo ska resa runt i Kina till sommaren, har du några heta tips?

Ja, jag bodde i Shanghai 2004-2005. Vad kul att ni ska dit! Den enda plats jag besökte i Kina förutom Shanghai var Nan Jing, som varit huvudstad i Kina en gång i tiden. Otroligt trevlig och vacker stad, uppfattade jag under de dagar jag var där. Efter vad jag hör från mina vänner som är kvar i Shanghai har allt förändrats där – det är en stad som knappt är densamma från dag till dag – så där kan jag nog inte hjälpa till, förutom genom att säga att ni naturligtvis inte får missa den. Häftigare och vansinnigare stad har jag aldrig varit i. Hoppas att ni får det fantastiskt!

Från Sofie:

Använder du photoshop på de bilder du lägger upp på bloggen? Hursomhelst är du väldigt duktig på att fota Annika!

Tack, vad glad jag blir! Nej, jag har inte Photoshop längre. Använder ett gratisprogram som heter Gimp och jag kan det inte alls särskilt bra ännu, använder det mest för att förminska bilderna och möjligen leka med färger och kontrast.

Från Marie:

Hur mycket väger du och hur lång är du?

Under mina modellår ljögs det vilt om min längd, så till den milda grad att jag till slut själv trodde att jag var 1,77. Nu när jag inte håller på längre och har mätt mig själv har jag insett att jag knappast är längre än 1,74. Eftersom jag haft problem med ätande vill jag inte hålla på och väga mig i onödan, med jag gissar att jag pendlar upp och ner kring 60 kilo.

Från Lisa:

Vilket är ditt bästa och ditt värsta barndomsminne?

Mitt bästa är nog när jag fick veta att jag vunnit ett ridläger när jag var nio (eller om jag var tio?).
Det värsta är ingenting jag kan dela med mig av. Vill inte ens tänka vad det skulle kunna vara. Men vi kan väl säga som så att ridlägret jag vann visade sig bli till ett riktigt jäkla värdelöst minne. Jag blev mobbad och trakasserad och ledarna menade att det var mitt fel, som provocerade de andra tjejerna genom min blotta existens. (Ja, buhu, stackars mig och så vidare. Ni elakingar får tänka vad ni vill.)

Från Emma:

har du någon journalistisk utbildning? vilken?

Jag har en kandidat från Linköpings universitet, en utbildning som heter Kultur, Samhälle, Mediegestaltning. När man gått den är man någon form av kultur- och medieproducent. Fokus ligger på idé och innehåll snarare än på form, vilket passade mig bra, eftersom jag är trygg i mitt skrivande men gärna ville bli bättre rent teoretiskt, på att arbeta med att sätta in idéer i sammanhang och lära mig hur man går från en idé till en färdig produktion. Jag ångrar absolut inte att jag gick den, men är övertygad om att jag hade klarat mig utan den.

Från L:

Här kommer mina (du behöver inte svara om du inte vill, det hade jag mest varit rädd för, att få frågor jag inte vill svara på).

1. Hur går det med ditt modellande? Längesen du skrev något om det.

2. Har du sett Veronica Mars? (om inte, så borde du).

Det var allt jag kom på just nu =)

Äsch, vill eller kan jag inte svara så svarar jag inte, det ska ingen ta personligt.
1. Jag modellar då och då, när jag hinner och vill och det känns värt det. Oftast tackar jag nej. Mina riktiga jobb och mitt riktiga liv är väldigt mycket viktigare.
2. Jag har sett första avsnittet och blev inte frälst, och det känns lite deppigt att de la ner serien mitt i en säsong utan att man får veta hur det går, så jag har inte känt mig så pepp. Men absolut, tror att jag kan ha den på min gamla dator fortfarande, så om du rekommenderar att jag ser den kanske jag tar tag i det!

Från Fridah:

Har du spelat mer Guitar Hero efter Where The Action Is? Fick du mer än 98% då?

Haha, nej, jag har ju inte det. Tyvärr. Men jag har kört mycket Sing Star!

Från Ellenor:

Hej! Jag har ett par frågor.
-Vad har du för kamera?
-Du är amerikansk medborgare och svensk? Stämmer det och hur kommer det sig (Plus att din syster bor i Spanien)?
ha det så bra!!

– Jag fotar med en Canon EOS 450D. Och med min inbyggda webcam, haha.
– Ja, min pappa är amerikan och bor i Los Angeles med min syster som är 15, min mamma är svensk och bor i Spanien med sin man och min syster som är 15 och min bror som är 18. Jag har dubbelt medborgarskap, svenskt och amerikanskt.

Från racha:
hur håller du dig så jäkla fin och smal?
Har du varit med i någon film ?

Fin håller jag mig genom att sova och äta och vara lycklig. Smal är jag bara. Det har ingenting med fin att göra.
Ja, jag har varit med i en del filmer i mindre roller, blivit levande begravd i en C-skräckis och låtsas ha sex i ett omklädningsrum i Populärmusik från Vittula. Hade länge lagt ner det där, men nu har jag ett projekt på gång igen.

Från F:

jag frågar om du ska svara på det där kommentarerna när vi skulle skriva om oss själva för du utlovade svar och jag har gått och väntat.. puss!

Bra att du påminde mig. Jag satt i en hel dag, sen hade jag inte mer tid över, men så fort jag hinner ska jag sätta igång igen. Just nu tar jobbet för mycket tid, irriterande nog.

Från …:

Vad är meningen med livet? 😛

Det är upp till var och en att ge det mening. En mening tror jag är att ta ansvar för varandra.

Från Sandra:

Skulle du ibland vilja vara mer personlig i din blogg? Det kan ju vara som en brottningsmatch med sig själv det där, att man vill skriva en massa saker som berör och är nära, men som man måste välja bort för att det är för personligt. Vilka saker låter du bli att skriva om?

För övrigt tycker jag du har en väldigt fin blogg som jag alltid blir inspirerad (uttjatat ord) av att läsa.

Kära Sandra, ja, ibland skulle jag vilja vara mer personlig. Men en personlig blogg är inte sanningen, det är en liten subjektiv skärva av en människas liv, och det handlar inte bara om vad jag vill. Om min blogg vore lösenordsskyddad och anonym vore det en annan sak, men nu har jag väldigt många människor att ta hänsyn till när jag bloggar. Det finns mycket jag väljer att inte skriva om, av respekt för mig själv och andra. Kärlek och familjeangelägenheter, till exempel.
Kram, och tack för dina vackra ord.

Från Pauline:

Vad har du för favoritfilmer?

Tack för din fina , mysiga, intressanta blogg. Den får mig att tänka, det är det inte många bloggar som gör!

Tack snälla du!
Igår såg jag Revolutionary Road, den är utan minsta tvekan en av de bästa filmer jag sett.
Annars tycker jag otroligt mycket om Happiness, Garden State, Closer, En Kärlekshistoria, Gone Baby Gone, Donnie Darko, Fight Club, Amadeus, 13, Juno, Mean Girls, Amelie från Montmartre, Eternal Sunshine of a Spotless Mind, Battle Royal… Åh, det går ju inte att räkna upp filmer utan att känna att man glömmer alla de viktigaste. Men det är i alla fall några av dem.

Från E:

Vad får dig att gråta? Eller skrika? Och Skratta?

Tack för en fin blogg. Jag har följt dig i över ett år nu.
Kram

Tack själv, för att du läser.
Allt får mig att gråta. Jag gråter jämt. Flera gånger om dagen. Jag gråter när jag blir rörd, när jag har ont, när jag blir sårad, när jag blir arg, när jag ser någon som far illa på film eller teve, när jag läser något sorgligt eller upprörande.
Skrika… om jag blir riktigt jävla provocerad eller förbannad. Men då ska det gå långt. Jag skriker kanske några gånger om året.
Skratta. Jag har lika nära till skratt som till gråt. Skrattar hysteriskt åt ”How I Met Your Mother” och dåliga skämt.

Från E:

hej!
hmm, okej. har undrat sedan en tid tillbaka…
det finns en reklam just nu om treo där små röda hackspettar bankar i huvudet på en ung man som är på middagsbjudning hos flickvännens föräldrar…
nu till den dumma frågan;
är det du som spelar flickvännen i reklamen?
tyckte det var så likt bara.. 🙂

Yes, det är jag. Några bilder från inspelningen finns här.

Från Jonny:

Jag hade också tänkt dra Veronica Mars frågan men då kan jag istället fråga, Vilka är dina favorithak i Stockholm? Sen uppmanar jag dig verkligen att se Veronica Mars för det är lätt en av 2000-talets bästa serier!

Okej, okej, jag lovar att se den! Favorithak i Stockholm… jadu. Hak som i uteställen? Debaser Slussen och diverse sunkhak, typ Theodoras på St Eriksgatan. Sån koll har jag…

Från Ia Darling:

Vad tokigt! Imorse när jag tittade igenom mina gamla foton poppade det nämligen upp en fråga – har du kontakt med Viktor Eye och Tomas Gidén ännu?

Oj, nej, det var många år sedan nu…

Från H:

Hej, Vad använder du för kamera till dina foton?

En Canon EOS 450D. Och min vanliga inbyggda webcam.

Från Anna:

vilka är dina favoritkläder?

Hmm, specfika plagg då, eller? Min Johanna Vikman-kjol är den finaste jag har. Annars tycker jag om fina femtiotalsklänningar (som alla andra).

Från Ida:

har du något oväntat intresse som sällan nämns, förutom mode, film, böcker, musik…?
finns det något du romantiserar som du inte upplevt (t ex fjällvandra, bo i en fyr, ha femton katter)…
vad har du för drömmar inför framtiden?
hur ser du dig själv som gammal?

Fina Ida! Oväntat intresse… Njäe. Jag är totalsåld på hästar och på att spela skittöntiga dataspel (favoriten är ”Bookworm”. Som är lite som Alfapet). Men de flesta av mina intressen märks nog i bloggen.
Åh, jag romantiserar allt jag inte upplevt, känns det som! Eller, kanske inte. Men att ha katt (en eller femton), verkligen. Och att ha barn, ett eller femton. Att bo i New York.
Mina drömmar om framtiden handlar till stor del om katter och barn, haha. Och lite om New York. Men mest om en fin lägenhet i en mindre stad och att kunna leva på det jag älskar att göra, att skriva. Och att finna ett sätt att göra skillnad.
Som gammal… Jag hoppas att jag blir en riktig järnlady som vägrar se mig själv som gammal, som fortsätter att leva livet precis som jag vill och känner för, ända tills jag får en hjärtattack vid hundrafem och dör ögonblickligen.

Från Matilda:

jag visade en av dina krönikor för min mamma och hon frågade om du var liza marklunds dotter. ”neeeeej” sa jag men sen sa min kompis att ”det är ju hon som är liza marklunds dotter”. så.. är du liza marklunds dotter?

Jo, det stämmer. Men det är ingenting som har någon betydelse för någon annan än mig. Eller, det borde inte ha det.

Från Matilda:

Oj, det finns säkert massor att fråga. För det första: Hur tusan kan du vara så snygg? =)
En annan sak jag funderat på är om det är du som är med i treo-reklamen på tv? Om inte är det väldigt likt dig.
Och så undrar jag var du köper dina kläder, tradera, second hand, nytt eller en mix av allt?

Och så lite mer seriösa frågor: Om du fick välja vilket yrke som helst, vad skulle du då vilja jobba med?
Vilket av dina jobb (foto, skriva, modella och kanske något mer jag inte vet om) är roligast?
Vad gör dig lycklig?

Det var nog allt.

Hej Matilda, kul med många frågor!
Haha, jadu, det där med skönhet ligger ju som bekant i betraktarens öga. Och jag är glad att du tycker att jag är snygg, det är alltid trevligt att höra.
Japp, det är jag som blinkar förbi i Treo-reklamen.
Jag köper mina kläder på Weekday, H&M och Din Sko och andra sådana där vanliga galleria-butiker. En del second hand, Judits och Myrorna och sådär. Och en del utomlands, mest för att det är kul att ha kläder som minnen… Fast allra oftast köper jag på mig grejer när Wardrobe Stockholm har sina ”allt ska bort”-reor, älskar alla deras grejer. Och så säljer de min favoritdesigner Johanna Vikmans kläder.

Om jag fick välja vilket yrke som helst skulle jag vara frilansskribent och författare. Och kanske skådespela då och då.
Att skriva är det absolut bästa, och ibland värsta, jag vet. Det finns inget som passar mig bättre, det vet jag även när prestationsångest slår klorna i mig. Men det ultimata är helt klart att kunna göra andra saker vid sidan om, jag skulle nog inte trivas med att bara ha en enda arbetsuppgift.
Det som gör mig lycklig är att vara älskad, kunna finnas där för mina vänner och min familj, att känna att jag utvecklas i mitt yrke och att det jag gör har betydelse för någon. Och att kolla på mysiga teveserier, rida ut i skogen, promenera i solen, se Håkan live, hångla på parkbänkar med rätt person… och, okej, att fynda riktigt fina grejer på 75-procentsreor!

Från Lina:

Kan du inte berätta om alla pojkarna som funnits i ditt liv, eller finns?
Finns det någon som får ditt hjärta att klappa lite hårdare?

Vad står du politiskt? Vad har du för tankar och åsikter om vad som händer i runt om i världen?

Och kan du inte snälla berätta om alla din barndomsminnen, vilka var de bästa och vilka var värst?.

Om du fick beskriva ditt liv med ett enda ord, vad skulle du välja för ord?

Haha, de stackars pojkarna kan jag ju inte lämna ut bara sådär! Inte flickorna heller. Nej, mina kärleksaffärer får vara mellan dem och mig. I don’t kiss and tell.
Politiskt anser jag att alla människor har ansvar för varandra, och att utopin är en värld där alla har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Ett samhälle där solidaritet och utveckling går hand i hand, där både individens och kollektivets intressen tillvaratas och tillgodoses.
Oj, mina tankar och åsikter om vad som händer runt om i världen kräver rätt mycket mer tid och utrymme än vad jag har nu! Jag är innerligt glad över Obama och hoppas att det här kan vara början på en ny tid, så mycket kan jag säga. Men hur mycket ska man våga hoppas?
Barndomsminnen – Ännu en fråga som skulle ta alltför mycket tid och utrymme, det får bli något att ta upp i biografin om femtio år, helt enkelt.
Mitt liv i ett enda ord: bergochdalbana.

Från Matilda (helt klart namnet nummer 1 bland mina bloggläsare):

Jaja, jag är inte den som är den, vad nu det uttrycket kommer ifrån, det kanske du också kan svara på?

Det jag mest vill veta som jag har funderat ett tag på hur du känner Markus Krunegård? och vad du tyckte om att bo i Norrköping?

Jag och Markus är gamla polare, nu har vi inte särskilt mycket kontakt, springer på varandra då och då. Jag älskade att bo i Norrköping. Det var otroligt fina år, och en fantastisk stad.

Från Lisa:

Åhh roligt!

Jag undrar ehm.. hehe. vilket gymnasium har du gått i och vad gjorde du efter det? har du något bra tips om hur man överlever gymnasiumet? jag är lite skoltrött just nu. eller jätte. mueh!

Ha det bäst! jag tycker om din blogg. bara så du vet.

Jag gick i Thorildsplans gymnasium i Stockholm. Ingen elitskola direkt, men den var okej. Efter gymnasiet jobbade jag på 7-eleven, spelade i en brutalt värdelös skräckfilm, bodde på kompisars soffor, var sjuk och olycklig, åkte till London och modellade, pluggade strökurser, gick en termin på Lärarhögskolan, läste lite japanska, flyttade till Kina, flyttade hem igen, sommarjobbade som fastighetsskötare… och sen flyttade jag till Norrköping för att plugga medieproduktion och blev en smula vuxen.

Jag var så skoltrött i gymnasiet så det liknade ingenting. Gick ut med fullständiga betyg efter en hel massa sista sekunden-slit, men jag tror mitt snitt hamnade på typ 12. Enda sättet att överleva är att andas och hålla ut, och komma ihåg att det är sista gången du måste plugga något du inte har lust med. Men mitt råd är att GÅ DIT och GÖR DET DU SKA. När du väl hittar något du verkligen vill plugga till kommer du att vara jävligt glad att du inte behöver läsa upp betygen i flera månader eller år innan du kan sätta igång. Om det ens kommer att vara möjligt i framtiden. Så visst, det kan vara skit, men du har allt att vinna på att bita ihop. Det kommer att bli en miljon gånger bättre, Lisa.
Och tack, jag är glad att du tycker om bloggen.

Från Hanna:

Det här kanske är en jobbig fråga som jag antar att du har hört mycket på den senaste tiden. Men vad tycker du om dela det här ”drevet” kring din mammma och hennes bok?
Sen undrar jag också vilken film du helst skulle välja: Mammut eller Benjamin Button? (och här vände jag plötsligt din egotripp till ett utnyttjande till förmån för min velighet och beslutsångest) 🙂

Naturligtvis är det förfärligt, men det är ingen debatt jag tänker ge mig in i.
Jag vill absolut se båda filmerna! Kanske ser jag Benjamin Button först, en vän såg den häromdagen och sa att jag skulle älska den. Men Mammut är ju ett måste.

Från Kristin:

Jag har precis blivit en av alla de beundrare som din mor har. Och när jag nu läser din blogg, och beundrar dig minst lika mycket, så kunde jag inte undgå tanken på om du har läst din mors böcker eller inte? Och om det i så fall är böcker du skulle läst om det inte hade varit din mor som skrivit dem?

Det måste ha varit ganska smickrande att få ha gett namn åt huvudrollen…

Läser hon din blogg förresten?

Kram på dig!

Oj, det var fint att höra! Haha, naturligtvis har jag läst dem. Och det hade jag säkerligen gjort även om min mamma inte skrivit dem. Om det är så smickrande att ge namn åt huvudkaraktären vet jag inte, men det visar ju om inte annat att jag fick ett namn min mamma gillade… Jo, hon läser nog bloggen sporadiskt. Tror jag i alla fall. Jag vet åtminstone att syster och mormor läser, haha!

Från Johanna:

Ytlig fråga, jag vet, men vad använder du för hårfärg? Alltså färg och märke?? Du är alltid så fin i håret! KRAM!

Tack, även om det knappast stämmer att jag ”alltid” är fin i håret… Jag har inget speciell märke som jag köper. Gör likadant som när jag var fjorton, köper den förpackning som har bild på den tjej jag helst vill se ut som…
Färgen är oftast blåsvart, och sen låter jag färgen tvättas ur när jag vill ha mitt vanliga mörkbruna igen (ja, även permanent färg tvättas ur mitt hår, vet inte vad jag gör för fel).

Från Sam as in Samantha

Åh kul med frågestund!
Vad tycker du är den viktigaste egenskapen hos en kille?
Stämmer det att du är bisexuell? När kom du i så fall på det?
Vilken är den bästa teveserien du vet?
Hur lärde du dig att fota så fina bilder?
Vilka märken, företag eller designer har du varit modell för?
Hur många barn vill du ha, och vill du helst ha pojkar eller flickor?
Åh jag skulle kunna fortsätta hur långt som helst! 😀

1. Någon speciell egenskap letar jag aldrig efter hos människor. Det ska klicka. Emotionellt, intellektuellt, sexuellt.
2. Jag har alltid blivit kär i både tjejer och killar, ja. Vet inte när jag kom på det. När jag… blev kär i en tjej? Jaadu. I sjuan kanske det var. Jag minns inte riktigt. Det har aldrig varit någon stor grej för mig, jag har aldrig känt att jag behöver ”komma ut” eller så, det har aldrig varit nödvändigt. Det blir som det blir med kärleken.
3. My so-called life! Utan tvekan. Bäst, bäst, bäst.
4. Aaaw. Tack. Jag kan ingenting om foto, jag har bara provat mig fram. Trial and error. Tack, gud, för att du uppfann den digitala systemkameran!
5. Oj, det är en del. Nu för tiden plåtas jag mest för Sofis mode, och för Johanna Vikman som gör världens finaste kläder.
6. Jag vill ha så många barn jag får. Att bara få ett enda vore alldeles fantastiskt, två vore dubbelt så fantastiskt. Det där blir nog också som det blir, men ett par stycken i alla fall. Pojkar eller flickor spelar ingen roll, men roligast är kanske några av varje?

Från mallosh:

vad vill du göra med ditt liv? vad är din hemliga dröm? om du har någon vill säga

Om jag har en hemlig dröm får den nog fortsätta att vara hemlig. Men… jag vill väldigt gärna ha ett lugnt liv. Där jag har tid och möjlighet att ta hand om min familj och mina vänner. Samtidigt som jag vill kunna tillföra något. Främst genom skrivande. Och att bli läst innebär någon form av offentlighet, som jag uppfattar är svårt att kombinera med ett lugnt liv. Jag drömmer om att hitta en balans. Det vore fantastiskt.