Här har ni gårdagens ”min styvpappa har blivit dubbelt så gammal som jag, det ska firas!”-outfit.

Klänning från H&M som fastnar i allt och alla, särskilt snygga mäns skjortknappar.
Stövlar från Din Sko.
Stickade strumpor från någon liten butik jag inte minns namnet på.

Regnig, lycklig promenad i spanska Ronda.

Igår morse stuvades alla nedflugna gäster in i en buss. Tanken var att vi skulle åka till Marocko, men stormen som rasar i Europa gjorde att vi inte kunde åka över.
(Ja, snacka om att det är ett synnerligen litet problem i jämförelse med de problem många andra drabbats av de senaste dagarna.)
Istället åkte vi till Ronda, en gammal stad i bergen.
Det regnade och blåste och var allmänt genomsvenskt höstväder, men alla var glada och nöjda.
Speciellt jag, som fick titta på alldeles fantastiska andalusiska hästar.

Igår bjöd min familj in till tapaskväll.
Då såg jag ut såhär.
(Klänningen hittade jag för någon hundralapp på Lindexrean innan jul. Skorna är… från Skopunkten, tror jag.)

Om två timmar drar det riktiga 50-årskalaset igång.
Det blir dans dans dans och mat och… ja, säkert tal och annat högtidligt.
Jag måste göra mig snygg och slå in min present.

Väskorna är packade, limon är framkörd.
(Höhö.)
Nu åker jag till Spanien för att fira min styvpappa som har lyckats fylla 50.
Hörs när jag kommer fram.
Tjing!

Så jävla trist.
Av alla de inbjudningar jag fått till visningar under Stockholm Fashion Week är jag bara på bild på en enda.
Tur att Sofifi finns.

Och vilken tur att jag, som är så vanvettigt rolig, har en alldeles egen blogg där jag kan dela med mig av all min rolighet till er.

I alla fall så är jag otroligt stolt över min vän Sofie. Hon vågade satsa allt för att bygga upp ett klädmärke, och det hon saknade i pengar och erfarenhet vägde hon upp med drivkraft och talang (och vassa armbågar).
Nu visar hon upp sina kläder på modeveckan. Precis som hon önskat sig.
Jag är ledsen att jag inte kan vara där. Lycka till, kära du.

Min senaste girlcrush heter Emma Stone.
Oavsett om hon spelar supergeeky, stencool men olyckligt kär basist som vägrar le eller bara världens finaste tjej… så framstår hon ändå alltid som, eh, världens finaste tjej.
Jag misstänker att det beror på att hon är just det. Att hon liksom inte kan dölja hur fin hon är, hur talangfull skådis hon än må vara.
Och just därför gör hon den mest corny film sevärd.

(Och inte för att vara ytlig eller så.
Men hon är bara för ljuvlig att se på.)

Idag:

Trött. Sjuk. Lycklig.

Imorgon: j-o-b-b i mängder.

Idag fick jag en present. En försenad julklapp.
Det är den finaste present jag fått i hela mitt liv.
Det är nästan så att jag tror att det är den finaste present någon någonsin fått.
En sådan present som inte kan köpas för pengar. Som är hemmagjord. Som kräver tid och kärlek och talang, så vansinnigt mycket talang.

Nej, jag kan inte visa upp den på bloggen. Den är för privat, för intern.
Nästan helig.

Det enda negativa är att jag aldrig kommer att kunna ge presentgivaren någonting lika fint tillbaka.

Eftersom jag får tag på internet så sällan just nu passar jag på att ställa en sådan där fånig liten fråga i slutet av inlägget. Ni får gärna svara, om ni har lust att dela med er.

Alltså: vilken är den finaste present du någonsin fått – eller gett?

Jo, men just det.
På tal om Cosmopolitan så har jag en krönika ute i nya numret av Sofis mode (vilken skräll!).
Den handlar om tjejtidningar.
Eller kanske mest den tidigare nämnda tjejtidningen, den med Rachel Bilson-barbiedockan på omslaget här nedanför.

Läs den gärna.