”>

Heidi (skaffa en blogg, förresten, det behövs fler vettiga tjejer som du i bloggvärlden!) skickade länken till det här inlägget till mig.
Wow. Jag har aldrig läst Bloggkommentatorerna, men jag har inbillat mig att det är vettiga tjejer som skriver där.
Nu vet jag bättre.

Jag hade visserligen väntat mig de vanliga ”din mamma”-kommentarerna, men kanske inte från vuxna människor.
Sorgligt.

(Och om de får för sig att börja ”kommentera” min blogg utifrån vilken bortskämd lite slyna jag är som har en offentlig mamma, ja, då kan de få göra det. Var och en blir väl helt enkelt salig på sin fason.)

Tydligen påstår de också att jag skriver att jag är så ful, och att jag uppmuntrar andra tjejer att känna sig fula och ha kasst självförtroende. Att jag tycker att man ska stå i ett hörn och tråna efter snygga killar men aldrig tro att man kan få dem.

Jag är oerhört förvånad. I mina öron låter det som att de kört min blogg genom någon form av… eh, tvärtomspråksredigerare. Jag känner inte igen mig i ett enda ord. Det hoppas jag att ni som läser bloggen inte heller gör. Eftersom det är så långt ifrån mina åsikter man bara kan komma.

Kommentar från Hanna:

Hej Hanna.
Du får gärna berätta vad det är som gett dig bilden av att jag inte skulle vara feminist. Det vore intressant.

Jag är i allra högsta grad feminist. Det har jag varit sedan jag överhuvudtaget började formulera egna tankar. Och jag skulle bli väldigt, väldigt förvånad om jag plötsligt skulle ändra mig.

Och om detta uttalande skulle ”stänga en massa dörrar” för mig, ja, då må det så vara.

Hanna, jag läser att du inte känner ett behov av att vara feminist. Där har du en stor skillnad mellan dig och mig.
Jag känner faktiskt ett behov, ett väldigt starkt behov, av att aktivt jobba för att du och jag ska ha samma rättigheter och möjligheter som våra killkompisar.
Utan feminismen hade du inte fått rösta.
Du hade inte fått gå i skolan.
Du hade inte fått välja vem du ska gifta dig med, eller om du överhuvudtaget vill gifta dig.
Dina åsikter hade varit helt irrelevanta, eftersom du ändå inte räknats som en tänkande, mänsklig varelse.
Jag är verkligen glad att din åsikt räknas idag. Men jag blir ledsen över att du själv tar det för givet.

Du borde läsa Fittstim, Hanna. Det vore en början. Kan du inte göra det? Och skriva vad du tycker, vad du tänker?

Och alla ni andra som läser bloggen! Visa att jag inte är ensam. Berätta för Hanna i kommentarerna varför ni… känner ett behov av att vara feminister.

UPDATE:

Grymma Lina har svarat i ett eget inlägg. Läs det!

Nu ligger min krönika om en av mina forna idoler uppe på nätet.

Det vore intressant om ni läste och berättade vad ni tycker.

(Linda menar att hon fortfarande älskar de unga tjejerna. Så – varför? Varför skriver du som du gör? Varför vågar du inte stå för den kärleken? Jag förstår inte.)

”88. Annika Marklund spelar Guitar Hero på Where The Action Is för första gången i sitt liv – och träffar 98 % rätt.”

Okej, okej. Så Blondinbella är med på någon ”Sveriges 100 mäktigaste”-lista.
Men jag är med på Fridah Jönssons 100 höjdare 2008-lista.
Av detta kan jag helt enkelt konstatera att jag är så jävla begåvad.

Precis såhär känns det.

Det var värst vad ni är heta på gröten där hemma i Sverige.
Det ska vara nytt år och fyrverkerier och nyårslöften och champagne och kärleksförklaringar hit och dit.
Här på Barbados tar vi det lugnt, vi har fortfarande fyra och en halv timme kvar tills 2009 är ett faktum. Vi ska ner till stranden och äta middag och fira. Det blir fint.

Jag har på mig min fantastiska sidenklänning som min älskade Fanny gav mig i födelsedagspresent, och ett par skor jag köpte häromveckan på samma butik som de svarta här nedanför.

Jag hoppas att ert nya år blir allt ni önskar er, kära vänner.
Jag har en så bra känsla. En så jävla bra känsla.

Och du. Jag saknar dig. Du vet det, va?