Såhär ser jag ut ikväll.
Ganska fin, om jag får säg det själv.
Och vem ska stoppa mig, liksom?

Kavajen är ny och från Zara, jeansen är Cheap Mondays, hatten är gammal och skorna är nya och från Vagabond.

Och nu ska jag äta pasta med soltorkade tomater och kyckling.
Det är en bra lördag.

Mina fina, fina, fina nya kängor.

Knappt 400 spänn på Vagabonds 70%-rea.
Livet känns, ärligt talat, lite härligare sedan de blev mina.

Min tjej.

Det har inte blivit mycket bloggande sedan jag slöt upp med Sanna i torsdags, jag vet. Jag hoppas att ni förlåter mig för detta – vi har helt enkelt väldigt lite tillgång till nät (och väldigt, väldigt roligt).
För att ni ska känna er mindre bortglömda tänkte jag uppdatera er lite på vad som hänt i våra föga händelserika liv sedan i torsdags.

Först: Min Sanna bor i Uppsala, vilket inte borde kännas som så himla långt bort, men det finns alldeles för sällan tid att ses. Jag vet inte om det har något att göra med att hon pluggar juridik, men vi kan säga att det har det, så låter det som att det är hennes fel och inte mitt att vi inte ses så ofta.

(Förresten, hej Sannas juristflickor! Jag har hört att ni kommer in här ibland, vad fint.)

I alla fall. Nu får vi ses konstant i flera dagar, och det är awesome.

Igår promenerade vi i timmar, käkade korv och pommes frites utomhus och blev antastade av en väldigt enträgen man.
Efter att jag jobbat en stund och Sanna pluggat entrepenågonting så gjorde vi oss tjusiga inför kvällen.

Jag tvingade Sanna att ta så kallade outfitbilder på mig.
De blev såhär fina:

Sanna tyckte, av någon anledning, att jag var lite fånig när jag stod där och poserade. Åtminstone fick jag en känsla av det, när jag bad att få knäppa några kort på henne:

Men vem vet, hon kan ha varit helt allvarlig.

Sedan gick vi ut och käkade thaimat, drack öl och pratade om klyschiga saker. Som hur fantastiskt det är att vi är vänner.
Sedan sa vi carpe diem några gånger och skålade (”to us”, naturligtvis).

Eller så kanske vi gick hem och somnade i soffan.

Fast först åkte vi hiss och var snygga.

Nu sitter vi och dricker lite mer öl på en bar som har fritt trådlöst nät. Sanna pluggar kontraktsrätt, jag… eh, bloggar.
Som ni kanske märker.

Snart ska vi iväg och äta.
Jag har hatt, ny kavaj och nya kängor. Och är fin.

Det är av oerhört stor vikt att man är läcker när man sitter hemma och skriver hela dagen.

Är det bara jag, eller känns det faktiskt som att min mobil har gått och bivit lite sjuk?

Veckans krönika – som alltså kommer ut på måndag om en och en halv vecka – är inlämnad. Min redaktör Annica är nöjd.

Jag måste visserligen jobba hur mycket som helst idag, men jag tycker att jag förtjänar att lägga mig i sängen en stund och läsa Stephen King. Hans ”On writing” gör dessutom att man knappt kan vänta tills man får sätta sig vid datorn med ett tomt Worddokument framför sig och bara skriva.

Och det är ju lite vad mitt jobb handlar om.
Sweet.

Jag fick ett mail:

”Läs texten.
Finn ett fel.
Vinnaren får en natt på Stadsmissionens härbärge.”

Nu utmanar jag i min tur er, kära läsare.
Sök, och ni skola finna!

”Soon I’ll be gone…”

”It’s better to wear an animal than eat it anyway, because that way you don’t add on any calories, hmm?”

–Karl Lagerfeld i PAPERMAG.

Fascinerande.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag föraktar gubbtjyven, på gränsen till avsky, eller om jag bara tycker vansinnigt synd om honom.

Och säg inget till Linda Skugge, men jag har en stor jäkla ångestklump i bröstet/magen/hjärtat.

Så mycket som står på spel, så rädd att drömmen ska spricka.