Jag sitter här. Väntar.

Bilden:
Ett år sedan. Norrköping.
Omtumlande dagar, veckor, månader.
Ett liv som blev ett annat.

Verkligheten:
Idag. Stockholm.
Jag har samma strumpbyxor på mig som på bilden. Fast som långkalsonger, under jeansen.
Min lugg är lika lång men håret kortare.
T-shirten med rosetter på saknar jag. Om – nej, när – jag går igenom min garderob och gör mig av med allt jag inte använder hoppas jag att den dyker upp.
Kjolen spillde jag rödvin eller hallon eller något annat elakt rött på ett par månader efter att bilden togs, när jag var hemma hos Nikita och Ellinor och kollade på Eurovision-finalen.
Fläckarna gick aldrig bort.

Som om något av det här spelar någon roll.
Jag fortsätter att vänta.