Jag (och min flottiga lugg) sitter på ett Starbucks i Köln, surfar på ett riktigt svinigt dyrt internet, försöker värma upp mina förfrusna fötter.
Och att inte somna.
Det går inte särskilt bra. Nej, det går faktiskt åt helvete. Jag somnar hela tidenm vaknar med ett ryck panikslagen över att någon ska ha snott mina grejer och dragit.

(Min trötthet har med största sannolikhet att göra med att jag bara hann sova en och en halv timme inatt.)

Tröttheten är alltså högst logisk, men jag behöver verkligen bli av med den. Genast. Därför: två cappucino till salamibageln jag äter till frukost.

Om en timme ska jag sätta mig på u-bahn och åka iväg för att göra intervjun. Den intervjun som är hela anledningen till att jag är här just nu. Innan dess måste jag köpa nya batterier till min bandare. Var tusan man nu gör det i Köln.

Dagen började strålande med att jag, klockan halv fem imorse, fick veta att det blivit strul med min flygbokning och att felet med all säkerhet är mitt (men tro mig, ni skulle ha gjort samma fel).abraJag fick stå vid en biljettdisk i en timme medan flygbolagsfolket försökte fixa en hemresa åt mig – och till slut fick jag punga upp två tusen spänn för att överhuvudtaget ta mig hem den närmaste veckan.

(Jodå, jag fick naturligtvis panik. När jag skulle skiva på kvittot darrade jag på handen såpass att de fick ägna tio minuter till åt att jämföra mina namnteckningar med varandra, och är de började klaga på min dåliga handstil freakade jag lite. Ja, igen.
Jag verkar göra det nuförtiden.

Nu somnar jag till, sov gott, kära ni.