Jag är jävligt ensam just nu.
Det är ovant.

För att inte fundera på saker som ”om jag plötsligt skulle få veta att jag bara har tre månader kvar att leva, skulle jag skriva färdigt min roman ändå?” och ”skulle jag i så fall berätta om min förestående död på bloggen eller låtsas som ingenting?” klädde jag upp mig och gick ut och drack vin.

Ensam, förstås.

Nu sitter jag på en spansk bar med ett glas vin från Navarro, bredvid ett engelskt par som är på en av sina första dejter. Han försöker imponera på henne med att berätta om alla resor han varit på – Wien, Christiania (”like this… free… hippie-ish city in the middle of Copenhagen, where everyone smokes pot all the time, no, reeeally”), Costa Rica, New York.
Hon låter sig imponeras på.

Nåväl.
Innan jag gick hit klädde jag alltså upp mig. Och knäppte en massa kort.

Bland annat de här:

…och de här:

Och alla de här:

Ja, vad gör man inte för att döda tid.