Håkan tolkar Joni Mitchell och det blir verkligen inte vackrare än såhär.

Än så länge: ett trettiotal alldeles fantastiska krönikor.
Bli inte ledsna om ni får vänta ett tag på feedback – jag har inget internet under dagarna medan jag flyttar, och när jag kommer hem om kvällarna är jag halvdöd, nej, tre fjärdedelars död. Men nu har jag läst alla och jag är alldeles blown away av hur otroligt begåvade ni är. Verkligen. Det är… överväldigande.

Hur tusan är det tänkt att jag ska lyckas välja ut tre vinnare?! Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig. Inte det här.

Jag har i alla fall hittat hur mycket fint som helst att lägga i vinnarpaketen, jag hoppas och tror att ni kommer att tycka om dem.

Ni som inte skickat in ännu, gör det!

Krönikan kan vara mellan 1000 och 3000 tecken, ni bedömer själva hur långt ni vill skriva.

När ni känner er helt nöjda mailar ni krönikan till mig på marklund.annika@gmail.com.

Jag ger feedback på alla bidrag via mail – ni som skickar in tidigt får feedback snabbt och är välkomna att skriva om och skicka in igen utifrån de kommentarer ni får – och väljer också som enväldig jury ut tre vinnare. Dessa tre får var sitt fint ”flyttpaket”* hemskickat, och deras krönikor publiceras förstås här på bloggen.

Varför just krönikor?
Jag visste att jag ville att ni skulle få skriva något. Funderade länge på någon fråga eller något ämne som ni skulle gå igång på, men kom till slut fram till att det absolut bästa är om ni får skriva om något som verkligen berör er – och vad passar då bättre än krönikeformen?
(Dessutom sitter jag själv här och skriver krönika, och det skulle vara fint att känna att jag har sällskap av er som sitter och skriver därhemma!)

OBS! Det är nyskrivna krönikor som gäller. Har ni haft texten liggande i byrålådan – skicka in den, men låtsas i så fall att ni skrivit den nu. Publicerade krönikor kan tyvärr inte bedömas.

Åh, jag måste ju berätta!
Häromdagen beklagade jag mig om våndorna med utrensning inför min flytt. Allt jag måste göra mig av med.
Nu har jag kommit på ett fint sätt att få dela med mig till er!

Såhär gör vi:
Med start i morgon ska vi ha en liten tävling. När den är avgjord kommer några av er att vinna varsitt… ja, ”goodiebags”, kanske man kan kalla dem på modebloggsspråk, men på mitt språk heter de flyttpaket. Helt enkelt små presenter, från mig till er. För att det finns mycket jag inte kan ta med mig men som jag heller inte vill göra mig av med – och om de får flytta hem till er vet jag ju att de är i goda händer.

Så, håll helt enkelt utkik här under morgondagen. Det blir en liten skrivuppgift, så mycket kan jag säga. Ni har till och med söndag kväll på er att skriva, och jag har lika lång tid på mig att sätta ihop riktigt fina paket till er som vinner!

(Ja, jag erkänner. Det här handlar också lite, lite om att jag ska få något roligt att pyssla med mitt i all flyttstädning. Men jag tycker att vi kallar det en win-win.)

Så, så, så himla fint.
Det finns något vansinnigt smickrande med att bli tecknad, målad, skissad, tolkad av någon. Lite som när någon drömmer om en, fast upphöjt till tio.
Att man liksom har… fastnat. Hos, i, någon.

Bilden här ovanför (baserad på den här) står Tiny för.
Tack, snälla du.

Ni får mig vart ni vill.

Från Kristin:

Du kan ju alltid sälja lite kläder här på bloggen. Många entusiatiska läsare skulle nog bli alldeles saliga! Haha.

Okej, jag tror inte att ni skulle bli saliga, kära läsare. (Speciellt inte om ni visste hur trista de flesta av mina kläder är.)

Men, är det någon som har någon idé om hur det skulle kunna gå att fixa så att ni fick ta det ni ville ha?
Det ska inte innebära att jag måste skicka saker, fota och lägga ut bilder eller något annat. Och jag hinner tyvärr inte hålla i någon loppis.
Det närmaste jag kommit en plan är typ att ställa ut tjugo sopsäckar med kläder utanför porten, skriva adressen på bloggen och sätta upp en lapp, ”ta vad ni vill ha, Stadsmission hämtar klockan sju.” Ungefär så. Och det kanske inte är helt realistiskt.

Har någon hjälpsam läsare därute möjligen koll på hur man blir av med kläder? Jag har aldrig någonsin gett något till Myrorna. Jag har tänkt göra det, men det har alltid blivit så att jag glömt att kolla upp var och när man lämnar och därför bara låtit allt ligga kvar i förrådet.

Alltså: Vilka är bäst att lämna till? Myrorna, Stadsmissionen, vad?
Har de speciella tider då man måste lämna (för i så fall blir det svårt, vi har bara bil i ett par timmar om någon vecka när vi kör flyttlass) eller kan man bara slinka förbi?

Vilken jäääävla ångest det här är. Att göra sig av med sådana vidrigt stora mängder kläder. Att se hur mycket som är oanvänt. Och att skiljas från kläder man aldrig längre använder, men som ändå… spelat roll.
Äsch.

(Kände att jag var tvungen att skriva ihop en krönika om det här, den kan ni läsa om en vecka.)

I veckans Sofis mode, som finns i butik idag, skriver jag om vänskap.
Jag tycker att den blev fin och blir hemskt glad om ni läser.

Just nu har jag satt igång med evighetsprojektet Rensa Ur Garderoben. (Som inom den närmaste veckan kommer att följas av mardrömmen Rensa Ur Förrådet.)

Ungefär 90% hamnar i Ge Bort Till Myrorna-högen.
Det svider lite i hjärtat. Men känns sanslöst… befriande.
Förstås.