Ja, jag har lagt upp den här låten förut.
Men jag lyssnar på den på repeat just nu, och den tål att läggas upp igen. Och igen, och igen.

Jag ligger i min säng, somnade till en stund men vaknade av att min kropp nästan kokade. Det tog ett par förvirrade sekunder innan jag insåg att jag låg fullt påklädd, nedbäddad under två täcken, med laptopen placerad på magen.
Nu har jag klätt av mig, borstat tänderna, tvättat av arbetsdagens ansikte.

Ligger och läser era texter. Försöker att inte gråta.
Ni skriver så fantastiskt självutlämnande, så öppet och naket, och det gör så jävla jävla ont att läsa. Och samtidigt – i era texter finns så vansinnigt mycket hopp.
Jag vill att ni ska veta hur mycket det betyder att ni vågar, orkar och tar er tid att skriva om det ni gått igenom. Det ni gör är så fruktansvärt viktigt.

(Min favoritbloggare Linus Fremin håller med, läs hans fina inlägg.)

Har du övervunnit en ätstörning?
Vill du hjälpa andra att besegra sjukdomen?
Läs mer här.