Så vackert ute.

Jag sitter inne och jobbar. Det är helt okej.

Men jag är så trött. Så trött så trött så trött såtröttsåtröttsåtrött.
Inte sovit-för-lite-trött. Bara… slutkörd-trött.

(Tidigare idag grät jag på en busshållplats och en svart mops placerade sina framtassar på mitt knä och slickade mig på handen. Jag hade nästan glömt det, både gråten och mopsen. Tills jag alldeles nyss upptäckte att jag har salt i ögonfransarna. Tårsalt.)

Det känns ganska lämpligt att just nästa vecka är tredagarsvecka på jobbet. Då ska jag skriva dubbla krönikor, måste komma ifatt, ligger fyra dagar efter med mina lämningar. Och så ska jag sitta ut på innergården och läsa alla böcker jag köpt men inte hunnit öppna. Och ligga inne på kvällarna och kolla teveserier på dvd och somna i soffan.

Det är planen. Jag längtar lite.

Men nu ska jag fortsätta på min krönika om varför underbara Charlotte Roche utnämnts till Världens Osexigaste Kvinna.