Läsarbrev

Ätstörningar är mer än anorexi och bulimi.
Läs om Marias kamp mot matmissbruket.

Jag kommer alltid leva med det.  Matmissbruket.
Jämför det med vilket annat sorts beroende som helst; Alkohol, Cigaretter, Knark, Shopping. Utan det känner jag mig inte hel. Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag inte ut ur det. Det värsta med mitt beroende är att jag inte kan ta bort det. Jag kan inte ens ersätta mitt beroende med något annat. För att kunna leva måste man äta. En alkoholist tvingas inte dricka 2 glas vin om dagen för att överleva, utan kan avstå helt. Samma gäller för många sorters beroende – men inte beroendet av mat.

Jag har aldrig velat se mig själv som en person med ätstörningar. Ätstörning är för mig bulimi eller anorexi. Jag har varken haft bulimi eller anorexi. Jag har aldrig kräkts upp mat, även fast jag några gånger försökt. Jag hade inte tillräckligt starka kräkreflexer. Jag har aldrig svultit mig själv mer än i någon dag när jag mått riktigt dåligt. Sen kunde jag inte hålla mig. Suget efter något att stoppa i mig var för stort. Av blotta tanken på godis och mat börjar det vattnas i munnen på mig.
Däremot har jag hetsätningsdagar.
Jag kan gå till ICA och köpa på mig orimliga mängder med godis, chips, ostbågar, glass, grädde, choklad, you name it!, och äta tills jag mår dåligt. När jag har börjat må dåligt äter jag lite till. Sen äter jag lite till. Fram tills det inte finns något kvar i mina kassar. Jag kan må dåligt efter 5 godisbitar, efter 10 godisbitar, efter en godispåse, det spelar ingen roll. Allt går ner oavsett hur mycket jag från början köpt.

Denna onda cirkel leder till en övervikt. Övervikten leder i min del till dålig självuppfattning och dålig självkänsla. Dålig självuppfattning och självkänsla leder till mer hetsätande. Depressioner där jag stannar inne flera dagar i sträck och ligger i sängen. Bestämmer hem pizza. Om jag orkar ta mig till ICA blir det mer godis.

Ta mig inte fel, jag gör inte det här längre. Tror jag. För när vet jag om det kommer igen?

Jag har flera gånger följt stränga matrutiner för att bli av med beroendet, fallit dit efter att ha släppt lite på reglerna på en fest och fått börja om igen. För varje gång man faller dit blir det svårare att börja igen. Att ladda om. Starta på nytt. Tro på sig själv. Att tro att man kommer klara det. En av de gånger jag har klarat det bäst var i somras. Jag ersatte all mat med måltidsshaker i 3 veckor. Jag slapp äta mat i 3 veckor. När man inte behöver äta mat behöver man inte oroa sig över det. Man behöver inte hela tiden tänka på när man ska äta nästa gång och vad man ska äta. Tyvärr mår kroppen inte bra av det i längden – att bara dricka, någon gång måste man börja äta igen.

Jag gick över till GI-dieten, stenhårt. Minsta lilla snedsteg och jag var fast igen. Köpte godis. Gick upp 10 av de 35 kg jag gått ner. Den här gången hann jag stoppa det i tid.

Nu försöker jag med någon slags balansvåg. Jag vet att jag alltid kommer att behöva tänka på vad jag äter. Jag vet att jag alltid måste ha mina matrutiner. Jag kan inte lita på mig själv när begäret sätter in. Jag måste vara sträng och strikt mot mig själv.

Jag kommer alltid ha ett ohälsosamt förhållande till mat. Jag kommer alltid missbruka mat. Jag kämpar varje dag med min kroppsuppfattning min självkänsla och framförallt med att styra över mitt begär.

Att ta en dag i taget är det enda jag kan göra.”

/Maria, 24