Häromdagen diskuterade vi vuxenhet här på bloggen.

Ni berättade vad som varit det vuxnaste ni gjort den senaste tiden. Och jag måste ha inspirerats.

Nu skriver jag nämligen en krönika som jag inte riktigt vet vilket håll den drar iväg åt, men jag tror att den handlar om att bli vuxen. Om att inse att det kanske inte längre är ”vi” och ”de vuxna”. Utan att ”de vuxna” är… vi. Men man kan säga att jag fastnat lite. Jag har ramberättelsen, jag har tankarna, men jag kan inte riktigt formulera dem.

Så, vad gör man när man kört fast? Man tar hjälp av alla briljanta människor i sin närhet. Jag ska dra iväg och käka middag, och planerar att mjölka alla i sällskapet på tankar, funderingar och åsikter. Och kom på att jag naturligtvis kan göra samma sak med er.

Alltså: Brainstorm! Ämnet är ”att bli vuxen”.

Hur ser ni på vuxenhet? Tänker ni på er själva som ”vuxna”? Är det ett positivt eller negativt laddat ord för er? Hur såg ni på vuxenhet när ni var barn?

…och så vidare. All input uppskattas!