Okej, okej. Jag försov mig en timme i morse och blev en kvart sen till jobbet.

Men. Men! Jag lämnade in min krönika i morse. I tid. Fyra dagar tidigare än vanligt. Och det betyder att jag äntligen kommit i kapp.

Jag känner mig extremt ansvarsfull. Det säger en hel del. Att höjden av ansvarstagande för mig är att göra mitt jobb i tid. Men när man väl halkat efter, som jag gjorde när jag plötsligt började jobba heltid på Aftonbladet Söndag, är det otroligt svårt att bryta den negativa spiralen.

Nu är den bruten. Och det är en väldig tur.

Man kan nämligen säga att jag fått något av ett drömuppdrag. Ett uppdrag som kräver tid jag inte har men som jag tänker ta mig. Som gör sommaren stressigare, men mig mycket lyckligare.

Och nu är jag redo att sätta igång.