För ett och ett halvt år sedan kom bikinibilderna som fick blogghatarna att kalla Jennifer Love Hewitt fet.

Nu har samma sak hänt 16-åriga Miley Curys.

Jag skulle vilja skriva något smart om det här. Men jag kan inte. Jag blir bara för ledsen.
Över att vårt samhälle skapat vidriga näthatarmonster, fulla av förakt och utan förmåga till empati. Människor som helt saknar uppfattning om hur kvinnors – och unga flickors – kroppar ser ut.

Jag förstår faktiskt inte.

Att sjuka flickor, och pojkar och män som aldrig sett en kvinna annat än i retuscherad form på tidningsomslag, kan rynka på näsan åt fina Jennifers inte helt släta baksida – som påminner väldigt mycket om min egen – är kanske inte helt konstigt. Vet man inte hur vuxna kvinnokroppar ser ut i verkligheten kommer det kanske som en chock att vi inte går runt på stranden och är photoshoppade.

Men – Miley Cyrus?! Det är en sextonåring vi pratar om, för Guds skull. En sextonåring vars kropp i mina ögon inte skiljer sig det minsta ifrån de photoshoppade flickorna på tidningsomslagen. Jag skulle vilja påstå att hon är chockerande vältränad – hon har ju för fan inte minsta antydan till underhudsfett någonstans.

Som sagt. Jag förstår inte.

Hur får dessa idioter sina sjuka idéer? Är det all rapportering om ”Lindsays nya skräckkropp” och ”Nicoles vänner oroliga: Hon svälter sig själv till döds” som tagit ut sin rätt? Har nätidioterna fått för sig att det näst-intill-ihjälsvultna utseendet är det ”rätta”?

Jag önskar bara att papparazzifotograferna kunde lämna omyndiga flickor ifred på badstranden. Att det slutade skrivas artiklar om människors vikt och kroppar. Att vi kunde fokusera på något annat.

Och nej, kom inte och säg att jag borde fokusera på något annat. Jag tror inte på att tiga ihjäl problem. Man får uppmärksamma problem utan att ha en lösning. Tro mig, jag önskar att jag hade en.