Det är så fascinerande.

En kvinna som inte rakar ben och armhålor, klipper håret kort och inte känner sig manad att sminka sig kan man ju inte lyssna på när hon ifrågasätter skönhetsidealen, hon är bara äcklig och bitter.

En kvinna som till det yttre uppfyller många av kraven på kvinnligt utseende och känner sig pressad och begränsad av dem kan man ju inte lyssna på när hon ifrågasätter skönhetsidealen, eftersom hon inte aktivt bryter mot dem.

Jag är väldigt intresserad: vem kan man lyssna på?

Vem får ifrågasätta de rådande idealen?

Tills jag får ett övertygande svar på den frågan tänker jag fortsätta att anse mig själv lämplig att ifrågasätta precis allt som jag upplever hämmar mig, och er, som människor.