Sommarpratet i P3 är avklarat, och nu är jag tillbaka i sängen. I min vanliga halvsittande position. Den som jag avskyr, men som tydligen är nödvändig om man vill få upp slemmet ur lungorna. Mums.

(Jag ser ut som ett litet lurvigt och argt djur, eller ett barn taget rakt ur en japansk skräckfilm, jag vet.)

Åh, vad fint det var med radioprat! Jag trivdes riktigt bra i studion. Jag fick hur mycket te jag ville – och så fick jag ju prata med er som ringde in och ställde frågor. Ni är så fruktansvärt rara.

Om ni är nyfikna på vad jag pratade om, eller bara vill höra min älskade bästa vän prata om när vi var på Backstreet Boys-konsert förra året, kan ni gå in här och lyssna.

Alla ni söta som hört av er och sagt att ni tyckte om sommarpratet: Tack. Jag blir så glad, så glad, så glad. Verkligen. Gladast.

Och alla ni andra: Tack för att ni läser. Och lyssnar. Bryr er. Jag har sådan tur som har er i mitt liv.