Man kan få veta massor av mer eller mindre intressanta saker om mig här.

Det är karriärsajten Shortcut.nu som intervjuat mig i egenskap av medlem på sajten, och som vanligt irriterar jag mig på de flesta av mina svar (hur gör man egentligen för att vara sig själv men ändå inte låta corny?). Oh well.

I ingressen presenteras jag med titlarna ”journalist, författare, modell, skådespelare, fotograf, egen företagare”. Det är inte första gången. Och precis som alltid känner jag mig som en hycklare, trots att det inte är jag som kallat mig själv allt detta.

Journalist? Absolut. Författare? Kanske en dag, om någon vill ge ut ungdomsböckerna jag skriver. Det ser inte helt mörkt ut, men är långt ifrån klart, och innan böckerna står i butikshyllorna tänker jag definitivt inte kalla mig författare. Modell? En gång i tiden, absolut. En fullständigt värdelös modell, men det står ju å andra sidan inget om att jag skulle varit en framgångsrik sådan, så okej. Dock har jag inte jobbat aktivt som modell på över fyra år och avskyr mig själv för att jag överhuvudtaget gav mig in i den där skitbranschen, så det känns lite lustigt att beskrivas som modell i samma mening som mitt egentliga yrke. Skådespelare? Gärna för mig. Men med tanke på att min senaste skådisinsats gjordes för snart sex år sedan känns det som en ganska oförtjänt komplimang. Fotograf? Jag har en kamera, jag kan ta en schysst bild, jag har fått betalt för att plåta. Så… ja. Jag antar att jag kan rycka in som fotograf när det krävs. Även om jag inte vet något om hur en kamera fungerar. Egen företagare? Visst. Är inte alla journalister egna företagare? Jag vet egentligen inte riktigt vad det innebär att driva enskild firma. Jag skickar iväg fakturor för mina krönikor, får in pengarna på kontot och min snälla mormor sköter bokföringen.

Jaja, blablabla, förlåt.

Men som sagt, det känns så fånigt ibland. Att så ofta få frågan ”hur hinner du med allt?!”.
Liksom… hinner med vad? Jag är skribent. Jag sitter på Aftonbladets Söndagsredaktion hela dagarna och skriver reportage. Sedan går jag hem och skriver krönikor. Det är allt. Punkt. Så ni som föreställt er att jag lever ett fantastiskt liv i hemlighet, där jag är bästsäljande författare, spelar in Hollywoodfilmer, fotograferar supermodeller för Vogue, går Balenciaga-visningar i Milano och går på styrelsemöten för något av mina många framgångsrika företag…

Förlåt. Jag menade aldrig att föra er bakom ljuset.

—-

Uppdatering:

Hmm. Jag tyckte verkligen att det här inlägget var lite roligt när jag skrev det.
Nu inser jag att det bara är drygt och urtråkigt.
Någon borde införa en slags virtuell febertermometer. Över 39 grader = inga blogginlägg.
Men tills en sådan uppfunnits får ni hålla till godo med mitt trams.