Det är två veckor sedan jag fick lunginflammation i båda lungorna.
Jag borde vara frisk vid det här laget.
Det är jag inte.

Den senaste veckan har min kropp dessutom lagt till ett gäng migränanfall. Vidrig jävla migrän som försöker spränga skallen inifrån och gör att jag kräks av smärtan. Gårdagen kändes mest som ett skämt. Inget särskilt roligt sådant.

Jag har hela tiden trott att skulle vara tillbaka på jobbet imorgon. Jag har till och med mailat min redaktör och sagt det, jajamen Anna, på måndag är jag tillbaka på redaktionen!

Och nu känns det bara så svårt.

Jag sitter och skriver krönika till Sofis mode. Försöker. (Men imorgon går tidningen iväg till tryckeriet, så det är inte som att jag har något alternativ till att bli färdig.)
Jag har suttit i timmar. Inte mycket har hänt.
Yrseln gör tankarna tröga och fingrarna svaga.

Utanför är det sommarens varmaste dag. Migränen lurar bakom pannbenet, hög på ljuset och hettan. Påminner mig om att jag måste fortsätta kämpa med krönikan. Och det är ju sant.

Jag ville bara berätta för er varför det inte hänt så mycket på bloggen i helgen, och försäkra er om att jag inte är död.
Bara lite nedsliten.