Beautifulones

en blogg skriven av Annika Marklund

Startsida / Inlägg

Svar på era frågor, del 2.

av Annika Marklund

Nanó frågar:

Vad tycker du om Gudrun Schyman?

_Vill_varandra_v_l__135996w.jpg

En fullkomligt briljant retoriker. Många av hennes åsikter skiljer sig markant från mina egna, men jag har ändå ett väldigt högt förtroende för hennes politiska engagemang och idéer. Kryssade henne i valet till Europaparlamentet. Det nådde tyvärr inte ända fram.

Har du haft några stora kriser i ditt liv? Hur ser du på dem nu?

Ja. Några stycken. Jag är glad att jag gått igenom dem, men önskar att de inte hade behövt göra så ont.

Vilka saker är du mest stolt över i ditt liv?

Att jag överlevde högstadiet. Att jag blev frisk från mina ätstörningar. Att jag lyckas försörja mig på att skriva. Att jag är kolumnist i Aftonbladet. Att jag aldrig gett upp hoppet på den stora kärleken och nu funnit den. Att jag flyttade till Kina och gjorde upp med mig själv. Att jag flyttade till Norrköping och blev vuxen. Att jag flyttade tillbaka till Stockholm och förverkligade mina drömmar.

Varför började du snusa?

För att inte röka, framför allt. Och jag gillade, hur sjukt det än låter, tanken på att vara beroende av något. Snuset blev en slags trygghet, något att fästa timmarna kring. Och när jag insåg att det var en extremt dålig idé var det redan försent. Så åren gick, jag la helt fruktansvärda mängder pengar på snusdosor, hade ständig nikotinabstinens – jag kunde känna längtan efter snus även när jag hade snus inne – frätte sönder överläppen och luktade rent ut sagt skit ur munnen.
Att sluta snusa är bland det bästa jag gjort, ärligt talat.

Var skulle du helst vara just nu?

Jag skulle vilja sitta på en uteservering i Trastevere i Rom och äta serranoskinka och melon.

Vilka är dina favoritplatser i Stockholm?

Jag har inte så många, faktiskt. Min innergård, restaurangen Mississippi Inn vid Nytorget, Kronobergsparken, Skansen.

Hur får man motivationen tillbaka när man är i en djup svacka?

Man tar sig igenom den. Med alla medel som finns. Behöver man prata med någon gör man det, behöver man äta medicin äter man det, behöver man flytta/resa/byta jobb gör man det. Det viktigaste är att bara pågå. För alla svackor har ett slut, och man kommer att komma ut på andra sidan med nya chanser att få det liv man önskar sig.

Emma frågar:

Hur gick det till när du fick jobb på Aftonbladet? Och hur blir man så otroligt bra som du är på att skriva? Du har verkligen mitt drömjobb…

Jag skrev krönikor i Metro i höstas, och Anna som är redaktör på Sofis mode hörde av sig och undrade om jag ville bli krönikör hos dem istället. Det ville jag. När jag hade skrivit för Sofis mode i sju månader fick jag erbjudande att också bli kolumnist i Aftonbladet – en dröm som slog in.
Mitt reportervikariat på Aftonbladet Söndag fick jag genom att skicka in en ansökan i god tid, helt enkelt. Jag misstänker att jag hade lite förtur genom att jag redan skriver i Aftonbladet och de vet vad jag går för. Dessutom kunde jag inte söka jobb på någon annan dagstidning, eftersom jag inte kan skriva för konkurrerande tidningar. Så det var tur att jag fick det här sommarvicket!
Tack, du är så snäll. Jag tror att man lär sig skriva genom att läsa och skriva oerhört mycket, helt enkelt. Genom övning. Och genom att hitta någon som kan fungera som mentor, som läser ens texter och kommer med feedback. Jag har utvecklats vansinnigt mycket sedan några synnerligen begåvade människor började läsa och ge kritik på mina texter.

Madelene frågar:

Vilken typ av genre gillar du att läsa?

Jag är öppen för allt. Tråkigt svar, men så är det.

Favorit bok/böcker?

9789170011375.jpg de_i_utkanten_älskande.jpg img.jpg

Kicki_och_Lasse_160.jpg rroad.jpg

Johanna Nilssons ”De i utkanten älskande” och ”Konsten att vara Ela”. Jonas Gardells ”Frestelsernas berg”. P.O. Enquists ”Nedstörtad ängel”. Peter Kihlgårds ”Kicki och Lasse”. Richard Yates ”Revolutionary Road”. Och Harry Potter-böckerna!

Har du någonsin tänkt tanken att t.ex. läsa alla nobelpristagare i litteratur från året du är född fram till nutid?

Hahaha! Neej, det har jag inte gjort. Tänkt tanken, alltså. Det kommer jag nog aldrig att göra heller.

Har du någonsin läst en nobelpris-bok?

En bok skriven av författare som mottagit Nobelpriset i litteratur? Absolut. Men de har inte hört till mina favoritböcker, det kan jag inte påstå.


Emzi frågar:

Vilken bok är den bästa du någonsin läst?

hpotterbooks.jpg


Herregud, välja EN? Då tänker jag låtsas att alla Harry Potter-böckerna kommit ut i en enda stor monstervolym, och så väljer jag den.

Din favoritlåt of all time?



Jag kan verkligen inte välja. Men eftersom jag måste… så säger jag ”Det är så jag säger det” men Håkan Hellström.

Mari frågar:

Vad skulle du prata om du fick vara med i Sommar i P1?

Det undrar verkligen jag också. Och jag har ingen aning. Jag antar att det skulle bli ett brandtal mot sjuka ideal och ätstörningar, men jag är verkligen glad att jag ska prata i P3 istället. Om P1 någon gång hör av sig om sommarprat hoppas jag att jag blivit äldre och visare vid det laget, och att jag då känner att jag har något att komma med.

Har du någon förebild, i så fall vem?

Det är förstås alldeles för enkelt och klyschigt att svara ”min mamma”, men det tänker jag svara ändå. Hon har alltid varit min främsta förebild. Hon är stark, smart, driven, disciplinerad och så produktiv att det nästan är läskigt, men samtidigt enormt mänsklig. Känslig, rolig, glad, ibland nästan flamsig. Och hon vågar allt. Hon rättar sig aldrig i ledet och står alltid för vad hon tycker.

Vad driver dig?

Oj, vilken bra fråga. Och svår. Jag kan inte säga att jag har något bra svar. Det är säkert massor av olika faktorer – en del revanschlust, en stor portion naiv tro på att det går att göra skillnad i människors liv, en del storhetsvansinne. Jag vill tro att jag kan finnas där för människor, hjälpa, beröra. Att man inte behöver känna sig så ensam som jag gjort, som många av er gör.

Vad har du för drömmar inför framtiden?

Jag vill bli ungdomsboksförfattare. Åka runt och föreläsa i skolor. Driva skrivarläger för unga tjejer. Skaffa barn.

Ems frågar:

Berätta något för oss som vi inte visste om dig tidigare!

Ehm… Jag har bott i London. Jag vann ett ridläger i en tävling när jag var tio, i Min Häst. I gymnasiet köade jag utanför Globen för att få bra biljetter till en Britney Spears-konsert. Min syster Wendi heter Hillary i mellannamn, efter Clinton. Min farfar kommer alltid att vara fullkomligt säker på att jag en dag ska gifta mig med en judisk man. Jag har fruktansvärt dålig syn, ser absolut ingenting utan mina glasögon.

Om du fick börja om från början, vad hade du gjort annorlunda?

Jag hade försökt att inte vara så destruktiv mot mig själv. Tvingat mig att förstå att det inte var mig det var fel på.

Sofia frågar:

Vad är det för skådespelarerfarenheter du har?

Bild 3.png

Jag har spelat i några reklamfilmer och några musikvideor, kortfilmer och två långfilmer. När jag var 18 var jag med i någon slags skämt-skräckis som hade noll kronor i budget, några år senare spelade jag en liten roll i filmatiseringen av ”Populärmusik från Vittula”. Nu har jag lyckats sno åt mig en huvudroll i en långfilm som spelas in senare i år. Jag är inte särskilt nervös, trots att jag verkligen inte är någon ”riktig” skådespelare – direkt jag läste manuset insåg jag att det var som att rollen skrivits för mig, så jag behöver egentligen bara vara mig själv.


Gloria frågar:

Vad är meningen med livet, enligt dig?

Att bidra till att vår värld blir en lite bättre plats än om man inte funnits.

Vilken är din käraste ägodel?

Min dator, helt klart. Vi umgås nära nog dygnet runt.

Är du en bra kompis?

Både och. Jag har väldigt lite tid men väldigt, väldigt mycket kärlek.

Säkraste sättet att få dig att gapskratta?



Att sätta på ett avsnitt av ”How I Met Your Mother”. Eller hälla i mig två glas vin. Men då får man räkna med att jag däckar när jag skrattat klart – jag är väldigt, väldigt känslig för alkohol. Eller vänta! Man kan spela upp det där youtube-klippet med bebisen som skrattar när pappan härmar en mikrovågsugn. Då kiknar jag av skratt direkt.

Vad tycker du, på riktigt, om människor som väger 200 kg?

Jag tycker ingenting om dem som människor, eftersom jag vet att våra kroppars utseenden inte avgör hur vi är. Men om de mår dåligt tycker jag att de borde söka hjälp så att de får leva långa och lyckliga liv.

Har du själv någonsin mobbat någon?

Absolut inte. Däremot har säkert en del tagit illa upp när jag sagt ifrån. Efter vad jag gick igenom i högstadiet vägrar jag bli trampad på. Jag accepterar inte trakasserier, och det har gjort att jag inte alltid framstått som gullig och rar.

Skulle du ta det blå pillret eller det röda pillret? Ja, det var Matrix på tv i kväll 🙂 (Och om du inte är bekant med filmen så är blå pillret att fortsätta leva i ovisshet, och det röda är att se världen som den egentligen är.)

Jag önskar att jag skulle kunna nöja mig med att fortsätta att leva ett ”lyckligt” liv i ovisshet. Men jag skulle inte klara av det. Det skulle bli det röda. Fan. Vilket skulle du själv välja?

Vad tycker du om att 1000 apor läggs ner?

Kunde inte bry mig mindre. De få gånger jag klickade in mig där tyckte jag helt enkelt inte att sajten var rolig. Men så har jag alltid haft svårt för humor på andra människors bekostnad.

Elsa frågar:

Vad är det finaste du vet?

Att somna nära, nära en varm rygg som tillhör den man älskar. Vakna likadant.

Vilka sorters människor fascineras du av/avundas du?

De som gått igenom fruktansvärda, traumatiska händelser och ändå lyckas vara varma, empatiska, omtänksamma och generösa och som behållit sin tro på människans godhet. Som inte fallit offer för bitterhet eller cynism.

Vad är du mest stolt över, in- och utsidan?

Insidan: Att jag har sådan närhet, och tillgång, till mina känslor. Utsidan: Mina höfter är väldigt snygga, tycker jag. Fast jag vet inte om jag är just ”stolt” över dem.
Däremot är jag väldigt, väldigt stolt över att det nu är åtta dagar sedan jag slutade snusa!

Om du bara fick äta en sak i resten av ditt liv, vad skulle det vara?

Hummer! Eller vänta, måste jag fortfarande betala maten själv? I så fall… räkor. (De finns ofta till extrapris på DagLivs.) Eller kanske mjölkstuvade makaroner och falukorv.

Egenskaper du finner störande i personer?

Åh gud, här skulle jag kunna skriva hur mycket som helst. Men om jag ska fatta mig kort så har jag väldigt svårt för missunnsamhet, trångsynthet och människor som sårar andra med flit för att själva må bättre.

Vad anser du om fjortisfyllor?

Vad innebär det? Fjortisar som super eller vuxna som super som fjortisar? Jag tycker att det är skrämmande med folk som super sig redlösa, oavsett ålder. Det är så fruktansvärt lätt att något händer, kanske något som förstör liv och aldrig går att göra ogjort.

Skriver du eller har du någonsin skrivit dagbok?

Jag skrev dagbok då och då under min uppväxt. Senast var när jag bodde i Kina. Jag har nog nästan bara skrivit när jag varit ledsen och behövt få ur mig allt det som gör ont. Längtar ganska ofta efter att börja igen, men kommer mig aldrig för.

Är du en ärlig person? Säger du som det är? Svara ärligt snälla du.

Jag ljuger när det krävs för att skydda de personer jag bryr mig om. Men jag gillar det inte. Det är så ansträngande att ljuga, att komma ihåg vad man sagt och till vem… Jag skulle aldrig ljuga om något som inte var absolut nödvändigt. Däremot har jag inga problem med att ”undanhålla information”, haha!

Finaste namnen?

Jag har för- och mellannamn klara till mina framtida barn, men det känns fel att berätta om dem medan de fortfarande bor uppe i himlen och väntar på att få komma ner. Några namn jag inte själv tänker använda, men ändå tycker hemskt mycket om, är Alice, Saga, Isak och Elvira.

Gillar du stan mer än landet?

Det beror helt på vilken stad det är. Jag älskar att komma ut på landet, men föredrar att bo inne i stan. Det är ju så mycket… närmare.

Bästa bok?

Längre upp svarade jag Harry Potter-böckerna, men nu svarar jag Johanna Nilssons ”De i utkanten älskande”. Så får vi lite variation.

Bästa film?

1205634719.jpg

”De osynliga”.

Har du någonsin skrivit en krönika som du ångrat? Eller som du inte håller med om längre?

Inte ännu. Men jag har å andra sidan bara skrivit krönikor i knappt ett år, det kommer helt säkert!

Favoritkrönikör?

SKREV_OM_KLASSIKER_135787w.jpg

Lena Sundström, Ronnie Sandahl, Bengt Ohlsson och Hanna Hellquist.

Sedan så tycker jag att det är så väldans trevligt med bilder från förr, skulle inte du kunna lägga upp några sådana? På dig då. Din riktiga hårfärg tex. Nyfiken.

Hmm. Från förr? Jag har faktiskt inte så många bilder ”från förr”. Jag gillade helt enkelt inte att vara med på bild i tonåren… Men kan absolut leta i gamla fotoalbum någon gång (har inga sådana hemma, tyvärr). Min naturliga hårfärg är mörkt rödbrun och ser ut såhär:

  • Tjänstgörande redaktörer: Stefan Sköld, Sandra Christensen och Mattias Kling
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB