Lördag.

Sol som strålade rakt igenom min SPF30 och gjorde huden svedd och fräknig, skärgård, tusentals mygg och fotografering för underbara Johanna Vikmans nya kollektion (vår/sommar -10, kommer ut nästa vår). Jag och Johanna träffades när jag plåtades för hennes förra vårkollektion We’ll always have Paris – den som är ute nu – precis efter midsommar förra året, och resultatet av det mötet ser ni varje gång ni går in på min blogg. Ja, bilderna i min ”header” längst upp i bloggen, alltså.

När kvällen smög sig på gick vinden från sval till isande kall, och medan resten av teamet svepte in sig i tjocktröjor och halsdukar försökte jag se sommarhärlig ut i Johannas fina små klänningar, kjolar och shorts. När vi äntligen satte oss i bilen för att åka tillbaka till Stockholm tog det över en timme med full värme på ac:n att värma upp min myggbitna kropp. Väl hemma somnade jag, fullt påklädd, tjugofem minuter in i Love Actually.

Med andra ord: en helt fantastisk lördag.

Min iPhone hängde med på plåtningen och knäppte några kort, den också:

Jag sitter i bakluckan på en hyrbil i frisörkappa och väntar på att bli kamerasnygg.

Susanne är den som hjälper mig att bli det.

Hon har massor av prylar med sig ut i skogen. Snygg-prylar.

Fotograf-Camilla tar en bild på mig i min frisörkappa. För att kolla ljuset, eller något.

Sedan studerar hon och Johanna bilden noggrant. De hummar. Hmmm. Hmmmm.

När jag är fixad och insmord med ännu mer solskyddsfaktor tar vi massor av bilder. På stranden, i skogen, liggande på stockar och balanserande bland brännässlor i vassen.

Massor, massor, massor av bilder. Som jag inte får visa upp förrän nästa vår. Men de blev löjligt fina, så vitt jag såg.

Framåt natten åker vi hem. Det är skrattretande vackert.