Varje gång jag kollar febern har den höjts. Jag börjar bli lite rädd.

Ja. Jag är rädd. För min kropp. Den är så oförutsägbar och kan när som helst få för sig att ställa till det för mig.

En kompis skrev idag i ett sms ”men du är ju alltid sjuk”. Jag tog nästan lite illa upp. För det är jag faktiskt inte.

Jag har jobbat så vansinnigt mycket de senaste en och en halv månaderna och inte varit sjuk en enda sekund. Det är nog något slags rekord för mig. Och jag fokuserar hellre på de friska perioderna än de sjuka.

Jag antar att det är så enkelt. De flesta ser det som normalitet att vara frisk. För mig är det tvärtom. Varje dag utan sjukdom är two enthusiastic thumbs up. Och den här tiden på Aftonbladet har varit magisk. Att vakna tidigt varje morgon och känna att min kropp mår bra… That’s awesome.

Nu ska jag tvinga min kropp att sova. Och hoppas att febertermometern har den goda smaken att sluta närma sig fyrtio grader.

Man borde inte skriva när man har så hög feber, känner jag nu. God natt.