Måndag. Ny jobbvecka.

Bara fem kvar nu. Tvåhundra arbetstimmar på redaktionen. Fem krönikor, tre kolumner.

Sedan förändras allt. Inte för er, men för mig. Bloggen kommer att finnas kvar, krönikorna och kolumnerna fortsätta att komma ut i Aftonbladet och Sofis mode. Men mina dagar blir oerhört annorlunda. Jag byter journalistik mot romanskrivande, Sverige mot världen. Los Angeles, Berlin, spanska solkusten.

04:10 i morse. Panikångestattack. Lätt sådan, knappt ens någon dödsångest. Men den känns ännu i kroppen. Dröjer sig kvar.

Det är inte ett dugg synd om mig, jag vet. Jag trivs med allt jag gör just nu. Jag trivs till och med utmärkt. Med varje enskild arbetsuppgift. Problemet är bara den sammanlagda mängden jobb. Jag blir för trött. Får svårt att andas, sova, slappna av. Alltid något jag borde göra. Ingenting blir så bra som jag önskar.

Inte ett dugg synd om mig. Jag vet.

Fem veckor. Fem krönikor, tre kolumner. Tvåhundra arbetstimmar på redaktionen. Ett andetag åt gången.