Jag kan inte låta bli.

Det är en fetisch. Kanske min enda. När jag hittar svarta skor med platå, remmar och extremt höga klackar – till ett överkomligt pris – så måste jag ha dem. Ibland förstår jag inte ens att jag tänkt köpa dem förrän jag står där vid kassan och skriver under kvittot.

På bilden ser ni mina senaste förälskelser. Från Zara. De enda skorna som inte var på rea, och de enda som fick mig att dregla och flämta.

Jag använder dem aldrig. Inte paret på bilden, och inget annat liknande par heller. Skor som jag faktiskt går i till vardags intresserar mig inte. Jag kan ha i stort sett vad som helst på fötterna, bara de är platta och bekväma.

För några dagar sedan, när jag stod och provade mina nyförvärv framför spegeln, slogs jag av en tanke. Tänk om jag… tänder. På skorna. På att ha dem på mig, på att beundra dem. Jag vet inte. I så fall gör jag det inte medvetet – men någon anledning måste det ju finnas till att min garderob är full av dem.

Eller så är det så enkelt att jag helt enkelt gillar att samla. Som andra samlar på frimärken, kapsyler eller bekanta. (Ni vet, sådana som får en kick av att kunna säga ”tjena, hur är läget” till varenda människa man går förbi på stan.)

Samlar ni på någonting?