”Jag skäms över dig, mamma.”

När Expedition: Robinson-deltagare Josephine Myrén läste foruminlägget på TV4.se, undertecknat med hennes egen dotters namn, blev både hon och dottern förtvivlade. Det var inte det första elaka Josephine läst om sig själv på nätet, men det värsta. Och programmet hade ännu inte ens börjat sändas.

Hon kontaktade TV4 och bad dem radera inläggen. De vägrade.

”Sådant ingår i kändisskapet”, blev svaret.

Den som gett sig in i leken får leken tåla.

Josephine höll inte med. Hon stod på sig, och till slut raderades inläggen skrivna i dotterns namn. Men skadan var redan skedd.

Precis som när man i det sågade SVT-programmet ”Grillad” tyckte att det var helt okej att skoja om att radioprofilen Lotta Bromé skulle vara kriminell. Det tyckte inte Lotta själv. Hon anmälde ”Grillad” till Granskningsnämnden. Men SVT bad inte om ursäkt.

– Om man är ett känt namn får man finna sig i att bli skämtad om, sa programmets ansvariga utgivare till Aftonbladet.

Den som ger sig in i leken, som sagt.

Att Lotta Bromé faktiskt inte gett sig in i leken ”Grillad” spelade ingen roll. För leken är själva kändisskapet.

Har man en plats i det offentliga rummet får man helt enkelt spela efter de regler som gäller därinne. Hånfulla skämt, trakasserier och hot förväntas vägas upp av den enorma makt och lycka som ett kändisskap för med sig. Sådana är reglerna.

Det är förstås ett tecken i tiden.

Bloggvärlden är van sedan länge.

Isabella ”Blondinbella” Löwengrip, 18, har hånats och näthatats i flera år. Hon har dessutom attackerats på stan – bland annat fick hon en glasflaska kastad efter sig i somras – och ibland tvingas hon hyra in livvakter.

Men ”Blondinbella” vill inte verka kränkt eller sårad. Svag. Istället spelar hon obrydd. Eftersom det är vad som förväntas av henne.

– Jag har inget emot de elaka kommentarer jag får på min blogg. De genererar massor av svar och höjer värdet på bloggen, säger hon till DI.se.

Kenza Zouiten, 17, skriver en annan av Sveriges mest besökta bloggar.

En natt vaknar hon av att några uppretade bloggläsare bankar på hennes fönster och skriker att hon är en jävla hora, att de ska slå ihjäl henne.

Några nätter senare misshandlas en av hennes vänner på en nattklubb – för att hon är Kenzas vän.

Det förväntas hon acceptera.

Precis som alla bloggare – även vi utanför topplistorna – förväntas leva med hatet som väller över oss från nätets allra mörkaste hörn.

Vi har ju gett oss in i leken. Hur mycket vi väljer att tåla är upp till oss.

Dags för nya spelregler, någon?

 

(Krönika publicerad i Sofis mode, april -09)