Förra veckans Sofis mode-krönika finns här.

Den handlar om att vi måste stötta och pusha varandra. Inte trycka ner, hålla tillbaka. Vi måste våga vara kollegor istället för konkurrenter.
Låter det självklart?
Det borde det vara. Men det är det inte.

Naturligtvis handlar det inte om att man ”måste” gilla alla tjejer. Eller tycka att allt andra tjejer gör är bra.
Det handlar om att inse att vi har makten över vår egen situation. Det är vi själva som bestämmer om vi tänker fortsätta att konkurrera med varandra, eller om vi hellre vill göra utrymmet större. För vi får inte glömma att vi faktiskt inte pratar om verkligt utrymme – ju mer plats vi tar, ju mer plats vi ger varandra, desto mer plats får vi!

Jag är ännu ingen stjärna på det här området. Jag har kommit ganska långt vad gäller att peppa andra tjejer, men kan fortfarande känna konkurrens med andra unga skribenter, oavsett om de är tjejer eller killar. Trots att jag vet – och egentligen också tycker – att det bara är positivt att det kommer nya, spännande, begåvade röster och pennor. Ja, trots det kan det hugga till mellan revbenen. Av avund, missunnsamhet, tävlingsinstinkt.
Men valet är mitt. Jag har tre möjligheter: jag kan ignorera min känsla och låtsas som om personen inte finns. Jag kan skriva något elakt. Eller så kan jag skicka ett mail och säga som det är:

Fan vad du är bra.

Och jag övar verkligen på att välja rätt. Gör det, ni också. Allt blir så mycket lättare då. Vackrare. Trevligare. Och, framför allt, rymligare.

(På tal om allt detta: ni är många som mailar och frågar om ni får ”adda” mig på Facebook. Alltså – det är klart att ni får. Så länge ni inte skriver elaka eller sexistiska kommentarer är ni mycket välkomna att bli mina fejjanpolare. Vi kan ju inte stötta varandra om vi inte har kontakt!)