I november förra året började jag skriva krönikor varje vecka i Sofis mode. Den sida som då fylldes med mina ord var tidigare vikt åt en lista, skriven av bloggaren Kartin Zytomierska. Ett par veckor innan mina krönikor ersatte hennes lista hade jag skrivit en krönika om henne i Metro. Om det faktum att man inte kan bete sig som en idiot och ursäkta det med att man ”inte vill vara någon förebild”. Om att vi alla har ansvar för hur vi behandlar varandra.

Jag var väldigt glad att hon och hennes åsikter försvann ur Sofis mode. Och idag är jag ännu gladare över att Aftonbladet inte längre samarbetar med den kvinnan. Ja – ni kan ju läsa själva. Om hur Katrin anser att en tjej inte kan våldtas om hon gillar sex. Jag hittade det här i Linus Fremins blogg och vägrade tro att det var sant, att det var på allvar. Men jodå.

För några veckor sedan pratade jag länge, länge i telefon med en sextonårig flicka om våldtäkt. Och det stod väldigt klart att allvaret i det brottet inte är någon självklarhet för alla. Vi diskuterade frågor jag anser att man borde ha väldigt klart för sig när man är sexton år. Vem kan bli våldtagen? Vågar man berätta för någon? Är det verkligen våldtäkt om man känner den som våldtar? Om man följde med hem? Om man tog av sig kläderna? Om man var full? Om man kanske gillade personen lite?

Den här flickan gick ut nian i juni. Varför har ingen pratat med henne om det här?

Ni som läser min blogg. Snälla, snälla, snälla: om ni läser Katrin Z:s blogg, läs den som ni läser den mest idiotiska skvallertidning. Ta det hon skriver med en så rejäl nypa salt att innehållet blir oätligt.

Och hörrni: Den som har sex med dig fast du inte vill gör fel. Oavsett hur full du är. Oavsett vad du har på dig. Oavsett om du älskar honom, eller henne, över allt annat. Oavsett om du har knullat med 200 personer, oavsett om du är kåt varje dag eller har en dildo hemma. Alldeles, alldeles oavsett.

Om någon ligger med dig och du inte vill: var tydlig med att du inte vill. Tänk inte att situationen gått så långt redan, att det inte spelar någon roll, att det är lika bra att bara bita ihop och vänta tills det är över. Du får avbryta vad du vill, när du vill. SÄG NEJ.

Och våldtäkt är ett allvarligt brott. Men om vi inte vågar anmäla, för att vi är rädda att inte bli trodda, spelar det ingen roll att det är ett brott. Då kan man ju till slut våldta människor ostraffat. Då är det oväsentligt att det är olagligt, eftersom det ändå inte leder till anmälan eller straff. ANMÄL.

Att berätta att du blivit våldtagen är inte skamligt. Du har inte gjort något fel. Vissa människor kanske kommer att försöka få dig att tro att det är skamligt och pinsamt. Så är det inte. Du har ingenting att skämmas över. Det är personen som våldtagit som ska skämmas. Och straffas.

Om din kompis berättar för dig att hon eller han råkat ut för ett övergrepp: Tro på det din vän säger. Erbjud dig att hjälpa till att anmäla, hitta någon att prata med. (Det är inte konstigt om du tvivlar på din väns berättelse – vi reagerar ofta så, vi vill förneka att det hemska har hänt. Men du måste förstå att ditt tvivel ligger hos dig själv, inte hos din vän.) Gör allt du kan för att stötta.

Viktigt: Alla som blivit våldtagna får inte sina liv förstörda. Jag lovar. Man kan bli våldtagen och ändå ha ett fantastiskt sexliv och inga problem överhuvudtaget. Någon kan skratta, skoja och gå ut och ligga med någon annan kvällen därpå utan att det betyder att han eller hon ljuger om vad som hänt, utan att det ligger något destruktivt bakom. Andra kan behöva åratal av terpi och stöd för att ta sig igenom och förbi det som hänt. Det finns inga ”rätt” eller ”fel” eller ”normala” reaktioner. Alla människor är olika, ingen situation är den andra lik.

Ja. Det här är väldigt, väldigt självklara saker. Men tydligen behöver de ändå skrivas ut.