Nu kan ni läsa den kolumn jag skrev efter att ha bevittnat Stureby-rättegångens första arton minuter. De arton minuter som hölls öppna. Innan dörrarna stängdes.

Jag anser att de fattat fel beslut. Jag har, naturligtvis, full förståelse för att det blir lite enklare, mer bekvämt, för de två sextonåringarna att berätta sina versioner av det som hänt om inte lika många ser på. Men i längden tror jag att det varit ett extra obehag värt att utstå – att få en chans att ge svar till alla oss som försöker förstå.

Och om det vore en för stor anspänning att hålla förhören med de båda sextonåringarna öppna – varför stänga allt? Varför inte låta oss få en bild av helheten? Varför ska de båda advokaterna tala bakom stängda dörrar – tycker de också att det är så oerhört besvärligt med media? Så besvärligt att det är värt att låta skvallret och spekulationerna på nätet vinna? Tydligen.

Läs kolumnen här.