Jag upptäckte just att min intervju med Christer Lindarw har lagts upp på aftonbladet.se. Ni som har plus-abonnemang kan läsa den här.

Gör gärna det.

Dels för att det, enligt mig, är ett bra reportage. (”Om jag får säga det själv”, ska väl tilläggas, för ordningens skull. Och det får jag ju.)
Dels för att jag fick slåss en hel del för att det skulle få se ut just såhär. Ibland kan även artister som varit i branschen i trettiotre år glömma att ett tidningsreportage inte är samma sak som en reklamtext. Då kan vissa konflikter uppstå.

Men framför allt tycker jag att ni ska läsa det för att Christer Lindarw är en klok, öppen och brutalt ärlig människa som berör, ända in.

Titta så fin den blivit, bloggen.

(Förresten fanns det 133 fantastiska låtar i Höstpromenad-Spotifylistan sist jag kollade. Tusen, tusen tack till Tobias som tog initiativet, och till alla som lagt till sina bästa promenadlåtar!)

äntligen stilla

Jag har skrivit en ny kolumn i Aftonbladet, den finns att läsa här.

Allt känns väldigt fint just nu. Jag är på semester, annan stad i annat land. Ensam. Jag går långa promenader i solsken och i nattmörker, läser romaner jag tänkt läsa i flera år men aldrig känt att jag hunnit med, maratonkollar på tv-serier och tänker. Andas. Skriver lite när jag orkar och vill.

Vet inte om jag någonsin behövt något så mycket som jag behöver detta just nu.

Tobias skriver:

”Jag fick lite tid över, så jag har knåpat ihop en Spotify-lista med låtar från allas kommentarer.

Lyssna på den här.

Lägg gärna till egna förslag.”

Åh.

Vissa låtar känns som om de är skrivna speciellt för alldeles för långa promenader i ljummet septemberregn.

Av alla dessa låtar är det här min favorit. Den är bland det finaste jag vet.

Vad lyssnar du helst på när du går i höstmörker, när fukten tränger in innanför regnjackan och gatljusen speglar sig i regnvåt trottoar?

(Jag vill mest att ni ska veta att jag lever.)

September
och jag fattar ett svårt beslut
min nedräkning börjar nu
där allt en gång tog slut