I slutet av augusti blev jag akut sjuk. Då tvingades jag att ta en paus från mina krönikor i Sofis mode. Mina fantastiska redaktörer Anna och Annica har varit på gränsen till osannolikt stöttande, och nu, idag, är jag tillbaka i tidningen.

Det mesta är som vanligt. En del är nytt.

Som detta: Jag kommer inte längre att se på mina texter i Sofis mode som krönikor. Snarare som… betraktelser. Det kan låta onödigt pretentiöst. Men det betyder helt enkelt att jag inte kommer att fokusera på åsikter, utan på upplevelser, tankar och, ja, känslor. Av flera anledningar. Dels för att jag redan tycker en hel del i mina kolumner i Aftonbladet varannan fredag, dels för att den typen av texter är givande att skriva – och förhoppningsvis också att läsa.

En annan sak som är ny är att texterna inte kommer att publiceras på nätet. Kolumnerna kan man fortsätta att läsa på aftonbladet.se, Sofis mode-texterna kommer att kunna läsas just i Sofis mode.

Och slutligen, bilderna. De tjusiga studiobilderna är utbytta mot foton jag själv skickar in tillsammans med texterna varje vecka. Eftersom jag tycker att det blir finare så. Lite mer levande.

Den första texten handlar om att vara ensam i Berlin. Den finns alltså i Sofis mode idag.

Jag hoppas och önskar att ni fortsätter att läsa.