Konstigt. Jag hade helt missat att djurarter måste kunna prestera och vara till nytta för oss för att förtjäna att överleva.

(Kan inte låta bli att tänkapå  när Hanna Fridén startade Facebookgruppen ”Pandor är ett rätt onödigt djur”. Men av någon anledning är det inte lika roligt när Chris Packham på BBC uttrycker sitt pandaförakt. Kanske för att han inte skämtar.)

Det kom en intressant kommentar:

they remind me that it’s not so bad, it’s not so bad

Ärligt talat. Tove Östman Styrke är den överlägset vackraste, härligaste, mest begåvade som tagit ton i min teveruta sedan… åh, tvinga mig inte att försöka komma på någon som varit i närheten av henne. Jag är så imponerad så jag vet inte vad jag ska göra av mig själv.

För två år och fem dagar sedan tipsade jag om Elinkans blogg. Jag skrev om hennes ljuvliga hår och krassa uttryckssätt.

Nu har Elin tagit sitt pick och pack och flyttat till nystartade Radar Magazine. Här bor hon nu.

Såhär två år och fem dagar senare har hon blivit rödhårig och kanske ännu ljuvligare. Jag smyger in hos henne ofta, ofta. För att se på bilder och tänka ”ååh”.

Allra finast tycker jag att det är när Elin spatserar omkring i skogen i sina vackra klänningar. Så att det känns som att bläddra i en gammal sagobok.

(De underbara bilderna är förstås från Elins blogg.)

Erik Grönwall. Bara ååååh åh åh åh åh åhhååååååååååååååh.

Om man känner att man skulle vilja bli en klokare människa kan man, liksom jag, ägna en stund åt att läsa (om) Lena Sundströms femtio senaste Aftonbladetkolumner.
Bara några av de jag tycker allra mest om: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10. Läs, läs, läs. De är alldeles, alldeles fantastiska.

(Eller så kan man klicka hem hennes nya bok, Världens lyckligaste folk. Man kan faktiskt gärna göra både och.)