Här kan ni läsa min senaste kolumn, publicerad i dagens Aftonbladet.

Den handlar om terapi. Och om vänskap. Vad det ena gör med det andra.

Läs! Och diskutera hemskt gärna i kommentarfältet. Det betyder väldigt mycket för mig att få veta vad ni tycker och tänker.

(För att förtydliga: Jag har fantastiska vänner som jag kan prata om – nästan – allt med. Så har det inte alltid varit, och jag kan fortfarande känna så som jag beskriver i kolumnen; oro för att tränga mig på, vara ”för mycket”. Och jag känner samma ovilja hos många i min omgivning, en rädsla över att behöva blotta sig, bli för känslosam. Som om det vore farligt, förödande.

Detta är alltså en tendens jag upplever. Inte ett personligt klagomål på vare sig mina vänner eller min psykolog.)